På pappret är detta höstens jazzbesök i Skåne. Ända sedan DeJohnette på 60-talet spelade med Bill Evans och Miles Davis har han räknats till jazzens främsta trumspelare. Han är sedan starten medlem av Keith Jarretts så kallade standardtrio.
– Redan när Keith och jag möttes i Charles Lloyds grupp 1966 fick vi en stark kontakt och den har hållit i sig sedan dess, förklarar Jack DeJohnette. Trion fyller 30 år 2013, men vi hittar fortfarande nya sätt att improvisera ihop och spela standardmelodier på.
Hans egen femmannagrupp, ett mångsidigt och rutinerat gäng, har hunnit få ur sig ett album, "Live at Yoshi's". Rudresh Mahanthappa, som på sistone flera gånger röstats fram som "bästa altsaxofonist" i jazztidningen Down Beat, är bredvid ledaren kvintettens hetaste namn.
– Jag vill att var och en av mina medmusiker har sin egen röst och profil, förklarar Jack DeJohnette. Det gäller att inte låsa sig vid klichéer, utan komma upp med nya spelidéer hela tiden. Så varje gång vi spelar låter det annorlunda än gången före, vi har alltid plats för överraskningar.
– Mina medspelare vet att jag är en god lyssnare, med lång erfarenhet. Det får dem att sträcka sig lite längre, att åstadkomma lite mer.
Själv har DeJohnette gjort sig förtjänt av titeln "jazzens mångsidigaste trumslagare". Han kan driva musiken framåt hur hårt och rakt som helst, är samtidigt oerhört klangmedveten och har exempelvis utvecklat sina egna cymbaler. Jack DeJohnette är hemma i olika stilar, inte minst klassiskt, och kan som få locka fram melodier ur sina rytmverktyg.
– Jag spelar musik på trummorna, betonar han. Jag ser mig som en målare, en färgsättare, och hoppas att min musikalitet går fram, den är viktigare än olika speltekniska aspekter. Och folk börjar förstå vad det handlar om nu när jag fyllt 70.
Att trumslagaren från Chicago började som klassiskt skolad pianist har haft sin betydelse.
– Pianot har definitivt lärt mig att bli en bättre trumslagare. Bägge instrumenten tillhör slagverken. Jag har inte tillgång till 88 tangenter på trumsetet, men jag kan ha tio stämda trummor och spela harmoniskt, melodiskt och rytmiskt på samma gång.
– Hos pianot finns ju också en orkestral sida och det hjälpte mig att få överblick över musik och hela ensembler. Att se helheter är naturligt för mig. Och jag hoppas att min musik går bortom publiken och ner i och genom jorden, och förhoppningsvis bidrar till en energi som får människor att tänka mer positivt och jobba bättre ihop för att tillsammans ta hand om denna jord.