Få svenska regissörer och manusförfattare har fått en sådan smakstart som den unge norrlänningen Andreas Öhman. ”I rymden finns inga känslor” (2010) fick fina recensioner, sålde drygt 270 000 biobiljetter och utnämndes till Sveriges oscarsbidrag. Det säkra handlaget imponerade: Öhman lyckades göra en lättillgänglig dramakomedi om ett svårt ämne – Aspergers syndrom – och filmens formspråk upplevdes som fräscht osvenskt då animationer och grafiska vinjetter vävdes in i bilderna.
Dags för ”Bitchkram”, den svåra andra filmen. Känner han pressen?
– Njä. den kommer mer från mig själv. Att jag ska utvecklas och bli bättre, säger Andreas Öhman när vi träffar honom i Malmö.
– ”Bitchkram” är egentligen mer en typisk förstafilm. Den är mer personlig, närmare mig själv – som många debutfilmer är.
Dramakomedin ”Bitchkram” skildrar Kristin (Linda Molin från ”Apflickorna”), en populär tonårstjej som nästan exploderar av längtan efter att få lämna småstaden, uppleva världen och göra karriärer. Överst på hennes långa ”att göra”-lista står en resa till New York. Men när Kristin väl får chansen tvingas hon gömma sig i en stuga hos Andrea (Fanny Ketter). Andrea har drabbats av en familjetragedi som gjort henne introvert och ambitionslös. De är varandras motsatser, men blir vänner.
Att Andreas Öhman skrivit en person som heter Andrea är ingen tillfällighet.
– Filmen tar upp drömmar och teman ur mitt eget liv, och allvarliga saker som inspirerat mig. Jag kan känna igen mig i Andrea, eftersom jag själv förlorade en storasyster i en bilolycka när jag var nio år.
Att Öhman valt att berätta om två tjejer har delvis att göra med hans uppväxt.
– Jag är nästan en tjej själv. Jag är uppvuxen med nio andra tjejer i en liten by utanför Kramfors. Jag var den enda killen, och yngst. Så jag har haft starka kvinnliga förebilder. Men det är också för att det är roligare att berätta om unga tjejer – det har inte gjorts lika mycket på film. Egentligen hade det kunnat vara en berättelse om två killar.
Du har ett annorlunda, klatschigt, filmspråk. Hur har du kommit fram till det?
– Jag driver ett grafiskt bolag, Naive, som gör vinjetter, reklam och förtexter – bland annat till tv-serien ”Bron”. Visst kan jag gilla diskbänksrealism men jag själv är bättre på att göra färgfyllda filmer med mycket scenografi, musik, animationer och grafiska element. Jag älskar att utnyttja filmmediet till max.
Precis som Kristin i filmen skriver Öhman själv ”att göra”-listor. Högt upp kommer inte oväntat en amerikansk film.
– Det är en buzz kring svenskar i Hollywood och det vore dumt att inte rida på den vågen. Jag har en agent och några projekt på gång.
”Bitchkram” har biopremiär i Malmö och Lund på fredag.