I Sydsvenskan 24.4 får Patrik Svensson min Carola-text i Expressen (19.4) att framstå i skevast möjliga dager. Detta genom att plocka sönder den i smådelar, utelämna avgörande resonemang och skarva ihop ett helt annat, implicit rasistiskt (!) budskap. Klargörande: ingenstans kritiserar jag Carolas adoption. Ingenstans beskriver jag hennes dotter som ”afrobarnet” eller ”kändisaccessoar”. Det är rent påhitt.
Däremot konstaterade jag att Carola använder utsatta barn, tidigare en pojke i katastrofens Haiti och nu den nyadopterade tvååringen från Pretoria, som pr-verktyg. Orden ifråga syftade på fenomenet i stort. Jag satte händelsen i en postkolonialistisk kontext och resonerade kring den allmänna bristen på insikt om dess yttringar. Det är i det sammanhanget orden ska tolkas, inget annat.
Min text är ingen rebus som bär på dolda budskap. Den är vad den utger sig för att vara: antirasistisk. Men om man läser tillräckligt illvilligt är inget omöjligt. Äpplen kan göras till päron, gott till ont. För min del krävs ingen särskild illvilja för att läsa in misogyna betydelser i Svenssons egen text, med tanke på hans formuleringar om både mina och Cecilia Hagens ”avlägsna hjärnlober”. Varför jag nu skulle göra det?
Salka Hallström Bornold
modejournalist och författare