"Jag känner inte att jag gör något fel" - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

"Jag känner inte att jag gör något fel"

"Jag känner inte att jag gör något fel"
BILD: Foto: Hussein El-Alawi

"Jag känner inte att jag gör något fel"

Kultur & Nöjen. En kollaps i Nordnorge, ett kaotiskt förhållande och alltför mycket arbete. De ingredienserna gjorde Peter Sunde till både Malmöbo och världens mest kände fildelare. Snart står han i rättegångssalen.

Studio Uno i Radiohuset på Baltzarsgatan i Malmö. På andra sidan länken hörs BBC-journalistens röst. Han kan inte riktigt förstå varför man inte får någon varning när man går in på fildelarsidan The Pirate Bay.
– It has the appearance of being a legitimate website.
– It is a legitimate website! stönar Peter Sunde.

Sunde frustar när han några minuter senare går ut från studion.
– Vad aggressiv han var, säger han.
– Det är ett väldigt annorlunda klimat i England. De blir så chockerade när man säger att man är för fildelning att de glömmer att fråga varför.

Ett par gånger i månaden går han den korta promenaden från kontorsrummet på Södra Förstadsgatan till Radiohuset. Det är när den som vill intervjua honom har bra med pengar och råd att hyra studion av Sveriges Radio.

Intervjuer blir det många av för Sunde. Som talesman för The Pirate Bay, fildelarsajten som räcker fingret åt allt och alla och till skillnad från andra sajter även argumenterar offentligt, är han alltid eftersökt av journalister.

Men The Pirate Bay är egentligen inget mer än ett hobbyprojekt, enligt Sunde. Sitt ”riktiga” jobb bedriver han på kontoret, där han delar rum med bland andra två skivbolagschefer: Martin Thörnkvist på Songs I Wish I Had Written och Kalle Magnusson på Hybris. Till skillnad från större skivbolag har de, som medlemmar i The Swedish Model, ett avslappnat förhållande till fildelning.

Här på kontoret arbetar Peter Sunde med att utveckla sin mikrobetalningstjänst Flattr, som ska göra det enkelt för folk att ekonomiskt stödja de sajter och bloggar som de uppskattar. På The Pirate Bay tjänar han inte några pengar, hävdar han.

Istället lever han på föreläsningar och på besparingar som han tjänade ihop under IT-bubblan kring millennieskiftet.

Och om vi vill veta hur Peter Sunde blev fildelarnas ansikte utåt får vi gå tillbaka till den här tiden. Eller egentligen ännu längre tillbaka – till hans kringflackande barndom.

13 september 1978 föds Peter Sunde Kolmisoppi i Uddevalla. Pappa är resemontör från Finland, mamma personalkonsulent från Norge, två och ett halvt år äldre storebrodern Mats ska med tiden bli en uppmärksammad författare. Än idag är Peter Sunde inte svensk medborgare – däremot både norsk och finsk.

– Vi flyttade runt mycket och jag och brorsan hängde med på alla flyttar. Jag tror att jag flyttade nitton gånger på de första arton åren.

Hur var det?
– Man blir väldigt bra på att skaffa nya kompisar.

När Peter Sunde är åtta nio år skiljer sig föräldrarna och barnen flyttar med modern till Bergen i Norge. Redan nu börjar han programmera.
– Jag hade lätt för mig i skolan. I femman höll jag på med nians mattebok, i sexan var jag den enda på skolan som hade alla rätt på provet i norska trots att jag hade flyttat från Sverige några år tidigare, säger han.

Men när mamman blir sjuk vill hon flytta närmare fadern, som bor kvar i Lidköping i familjens gamla ombyggda sommarstuga. Då är Peter Sunde ungefär femton år och tillbaka i Sverige blir skolan plötsligt väldigt ointressant.

– Jag var inte så pepp på att gå hemifrån när mamma var sjuk. Och jag kände mig sjukt omotiverad att plugga – tyckte att allt detta har jag redan gjort. Men skolan var bara inriktad på att hjälpa dem som låg efter.

Peter Sunde hoppar av gymnasiet. Datorer och programmering har han redan sysslat med i flera år och nu tar intresset över helt. Han är aktiv på demoscenen, bland annat i legendariska gruppen Fairlight.

Men förutsättningarna förändras. En kompis fixar så att han kan vara med och dra om några nätverkskablar på en skola under ett påsklov. Det utvecklas till att han får praktikplats på skolan.

Snart har han fast anställning inom kommunens IT-enhet och dagen efter att han fyllt tjugo ringer ett företag i grannstaden Skara och vill anställa honom. Sunde tackar ja. Det är mitt under IT-bubblan och som anställd på företaget Mediasvar programmerar han bland annat Sveriges första webbmejl, kopplad till portalen Tjohoo, som är tänkt att bli en svensk motsvarighet till Yahoo. Han bygger också en hemsida åt Bert Karlsson – som många år senare ska bli en av The Pirate Bays fränaste kritiker.

– Det var jättekul under bubblan. Jag fick mycket ansvar och hade några av Sveriges största hemsidor. Jag lärde mig mycket och träffade många människor.

Peter Sunde njuter av att jobba under IT-bubblan. Men hur kul det än är så tar allt för mycket jobb under alltför lång tid till slut ut sitt pris.

Han blir sjukskriven och väljer att flytta tillbaka till Norge. Mönstret med allt för hårt arbete, sjukskrivning och sedan flytt kommer att upprepa sig senare i livet.
– Mamma har väl lärt mig att det är bra att flytta när man är sjuk.

Är det det då?
– Självklart inte. Man löser inte problemen för att man flyttar.

I Norge får han jobb på Siemens med att arbeta med datahantering kopplat till deras röntgenmaskiner.
– Jag föreställde mig nog att det skulle vara väldigt hög kvalitet på allt, men det var det inte.

Han har invändningar mot bland annat säkerheten, men känner sig frustrerad över att inte få gehör när han till exempel påpekar att man inte bör låta ett nätverk som 10 000 personer har tillgång till skicka okrypterad patientinformation.

– De mänskliga värderingarna var inte bra. De flesta som jobbade där var mer intresserade av att tjäna pengar än att hjälpa folk.

Under arbetet på Siemens reser han mycket och mönstret börjar upprepa sig. Mycket jobb och en Peter Sunde som kanske inte är riktigt i balans. Han trivs inte med mentaliteten på jobbet och han mår inte heller särskilt bra på det privata planet. Han är tillsammans med en tjej i Skåne, och har därför skaffat en extra lägenhet vid Värnhemstorget i Malmö som han pendlar ifrån, men förhållandet är kaotiskt.

Så en dag kommer kollapsen. Under en arbetsresa i Nordnorge svimmar Peter Sunde på hotellrummet. När han vaknar minns han inte var han är. Han ringer taxi och ber om att bli körd till flygplatsen och tar flyget hemåt.

– Jag insåg att jag jobbade för mycket och att förhållandet inte var bra. Det var inte kul att vara hemma och det var inte kul att vara på jobbet. Jag blev sjukskriven igen och var ganska deprimerad.

Ungefär vid den här tiden har Peter Sunde börjat intressera sig för piratrörelsen. Den första kontakten med The Pirate Bay etableras när han erbjuder sig att låna ut en dator till Fredrik Neij, en av grundarna till fildelarsajten, som han har lärt känna på internet. Snart är Sunde engagerad både i Piratbyrån och The Pirate Bay och kontakterna med piratrörelsen blir en ljuspunkt när både förhållandet och jobbet känns skit.

– The Pirate Bay var en kul teknisk utmaning. Men det var också något som jag trodde på. Allt jag har lärt mig när jag växt upp har jag lärt mig genom att kopiera. Jag tycker att yttrandefrihet är viktigt och att kopiera är en del av vår kultur. Fildelning är ju evolution helt enkelt. Jag tycker att man ska nyttja evolutionen, inte hindra den för att några företag förlorar på det.

Men på Siemens uppskattas inte Peter Sundes nya hobbyprojekt och han bryter upp på nytt: lämnar flickvännen, jobbet och lägenheten vid Värnhem. Men han flyttar inte långt – ny adress blir Limhamn.

Snart är han också The Pirate Bays ansikte utåt eftersom de andra aktiva inte har lust.
– Fredrik (Neij) och Gottfrid (Svartholm Warg) tyckte inte att media var deras grej. Jag tyckte att någon måste tala med media så att den bild som förmedlas är från någon insatt. The Pirate Bay har pushat flera frågor och fått upp dem på agendan. Sedan kunde inte någon se in i framtiden att det skulle bli så här gigantiskt.

Idag tar kontakterna med medierna stundvis stora delar av Peter Sundes vakna tid.
– Vissa dagar har jag inte lust alls. Men man inser till slut att man kan stänga av mobiltelefonen – man jobbar inte för journalister.

Två gånger har du jobbat för hårt och blivit sjukskriven. Vad gör du för att det inte ska hända igen?
– Jag jobbar åt mig själv. När man jobbar åt sig själv måste man sparka sig själv i röven för att man ska sätta igång.

Snart väntar nästa mediala cirkus när rättegången mot The Pirate Bay inleds den 16 februari. Peter Sunde är säker på att han och de tre medåtalade till slut kommer att bli frikända, men är tveksam till vad domen i tingsrätten blir.
– I tingsrätten känns det som att spela tärning. Det beror på vilka nämndemän som sitter där den dagen. Nämndemännen är ju politiker och fildelningsfrågan är väldigt politisk. Juridiskt känner jag mig lugn och jag tror att det blir en rättvisare dom ju högre upp vi kommer. I slutändan kommer vi att vinna och jag tror att det kan gå hela vägen till Högsta domstolen – det är ju principiellt viktigt.

Peter Sunde tycker inte att han gör något olagligt, trots att mycket av The Pirate Bays framgång ligger i att upphovsrättsskyddat material finns att tillgå gratis via tjänsten.

Enligt åtalet drar The Pirate Bay in miljonbelopp, men Peter Sunde hävdar att de aktiva inte ser röken av några pengar. Både att fixa annonsintäkter och betala löpande kostnader överlåter man på en utomstående person, israelen Oded Daniel med bolag i Schweiz, säger Sunde.

Han inser det problematiska – inte minst opinionsmässigt – att hävda att en okänd person tar hand om alla pengarna, men ser i nuläget ingen bättre lösning. Själv tycker Peter Sunde inte att det hade varit fel eller omoraliskt om de aktiva i The Pirate Bay hade fått pengar.

– Jag tycker inte att det skulle vara fel att vi skulle få tjäna pengar på att vi har byggt världens största fildelningsnätverk och kämpar för yttrandefrihet, säger han och tillåter sig att drömma vidare:

– När vi väl är frikända skulle jag vilja starta The Pirate Bay AB – ett svenskt bolag med full insyn – och sälja ut aktierna till hela Sverige. Men jag tror inte att det skulle fungera. Skulle man organisera det skulle man ta bort glädjen. Mycket med The Pirate Bay fungerar så bra just för att det är som det är – det finns ingen styrelse och ingen vd. Då ska man inte förändra för mycket.

Under det senaste året har The Pirate Bay bland annat varit indraget i en häftig debatt kring offentlighetsprincipen när förundersökningen med bilder på de mördade barnen i Arboga fanns att tillgå via tjänsten. I det och andra sammanhang kritiseras ofta Peter Sunde och The Pirate Bays verksamhet hårt. Men han känner sig aldrig orolig för egen del.

– Jag känner inte att jag gör något fel. Det värsta som skulle kunna komma fram är dumheter man hittat på när man var yngre. Det finns ju alltid skit på alla människor, men inget som har något med saken att göra. Och de som skriver saker om mig – de känner ju inte mig. De pratar inte om mig, de pratar om den person som de tror att jag är. Varför ska jag då bry mig om vad de tror?

Men även för piraternas egen hjälte är det ibland skönt att få vara anonym. Därför står det inte moderns norska efternamn Sunde på brevlådan i Limhamn, utan istället Peter Sundes andra efternamn Kolmisoppi – namnet på en insjö i den trakt i Finland som hans far härstammar ifrån.

– Kolmisoppi använder jag mest i sammanhang som inte har med The Pirate Bay att göra. Båda två namnen är jag, men jag väljer vilket namn som jag använder. Plus att brorsan använder Kolmisoppi och jag vill inte att han ska behöva stå för vad jag gör.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
  • The Pirate Bay
  • Alexander Kuprijanko
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu