Starka känslostormar under ytan - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Starka känslostormar under ytan

Ella Tillema, ”Det här är bara början...
1 2

Starka känslostormar under ytan

Konst & Form.

Det här är en utställning om starka känslor, som väcker starka känslor. 

I december avbröt den nya verksamhetschefen Katti Hoflin danska Kirsten Justesens långt gångna utställningsprojekt ”Ice Script”, ”Smälttid”, som skulle ha öppnat i februari. Konstnären krävde 600 000 kronor för det arbete hon redan gjort, men fick nöja sig med 260 000. Surt för konstnären och inte minst publiken, som gick miste om en attraktion.

Skandalen förklarades med ekonomi.

Och Dunkers fick ett hål att täta i planeringen.

Lösningen blev att återanvända konceptet ”Passion”, som hade fyllts med namnkunniga konstnärer för två år sedan. Inramningen fick bli samma som förra gången, dämpat ljus, varmt röda väggar. ”Mer Passion” skulle rädda kulturhuset och spara pengar. Sjutton unga konstnärer bjöds in med uppdraget att skapa nya verk på temat.

På några veckor har de flesta av de inbjudna gjort underverk. Var och en fick 1 500 kronor. Det kan inte ens ha täckt materialkostnaderna för särskilt många av dem.

Konstnärernas offervilja har det inte varit något fel på. Utställningen visar att det går bra att jobba utan lön. Men det kanske inte bara var konstnärerna som ställde upp med sin entusiasm och sin kunskap för att rädda situationen. Om ledningen för Dunkers själva avstår från större delen av sin lön under de månader utställningen pågår, så har jag missat det.

Det har blivit en lite ojämn, men riktigt bra utställning.

Anslaget är starkt. I de dunkla sal­arna svävar en stämma laddad av smärta och längtan. Sofia Härdigs röst och musik hör ihop med Emma Gunnarssons video, där hinnor, svalg och fukt blandar sig med den varma, sorgsna sången och abstrakt dunkande elektroniken. Tillsammans gestaltar de passionens hudlösa utsatthet, där sår och öppning är två sidor av samma känsla.

Också Niki Cervin har fastnat för svärtan i temat. I hennes storslagna målning spretar rester av något som liknar en utopisk byggnad; eller om det är ett sargat inre landskap.

Eskil Thomsen däremot har haft svårt för hettan i ämnet. Hos honom är det händelselös vardag, som fångas i hans omfattande ljudinstallation, där både tv, grillkvällar och ett evigt upprepande samsas med egensinniga loopar med störningsljud.

För mig är Ella Tillema utställningens höjdpunkt. Hennes oljemåleri är klassiskt, figurativt. Under en yta, som kan vara förrädiskt exakt och kontrollerad, sjuder det av passion. ”Det här är bara början” består av två verk. Hon själv stirrar oss i ögonen med ett vapen i famn på det ena. På det and­ra är ett gigantiskt dollartecken rest i ett dramatiskt skymningslandskap. I utställningens enkla textblad skriver hon, att ”jag vill skjuta ner alla jävla kapitalistgubbar. Jag vill vakta det lilla vi har kvar.”

Hennes måleri är berättelser om den värld vi har omkring oss. Inte sedan Petter Zennström har jag mött en så känslostark målare som Tillema. Hon är lika omsorgsfull i hantverket och har samma eld som han.

Konstnärerna har gjort mer än rätt för sina 1 500 kronor.

Dunkers ledning däremot får sitta i skamvrån med dumstruten på, för att de inte har gjort sin läxa, att alla ska ha betalt för sitt arbete. Även konstnärer.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Konst & Form
  • Kultur & Nöjen
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu