– Nu skulle man tro att vi är färdiga, men vi har precis satt ljuset, säger
regissören Stalle Ahrreman när en knapp vecka återstår till premiären på
Sagohuset i Lund.
Om han är bekymrad är det i alla fall ingenting som märks.
I fonden en höghusvägg, en bit himmel, en övergiven trehjuling, en stackars
eftersatt rabatt med några spretiga tulpaner och en stor röd rutschbana. Ulf
är ett varannanveckasbarn. Den enda som riktigt ser honom är granntanten,
hon köper läsk och berättar saker. När pjäsen börjar har hon hamnat på
sjukhus. Som tur är dyker Katten och Lille Gud upp som sällskap och
bollplank.
– De blir pojkens låtsaskompisar som hjälper honom och leder in honom på nya
tankar, säger Stalle Ahrreman.
– Till slut får Ulf ihop det med att ha en pappa här och en mamma där. Pappan
ser honom på ett nytt sätt, säger han.
Ulf kommer också närmare sin lilla halvsyster som han mer har sett som sin
pappas barn än ett eget syskon.
– Pjäsen är Ulfs lilla bildningsresa mot starkare självkänsla, säger Torbjörn
Lindberg som spelar pojken Ulf.
Trots att Stalle Ahrreman tycker att det kan vara ett vanskligt grepp att
bryta handlingen med musik har han skrivit till en sång som inte finns i Isa
Schöiers originalmanus.
– Barnen tar paus, lutar sig tillbaka och tappar fokus.
Lösningen blir action, Ulf får rita det han sjunger om på scengolvet/ gården.
”Himmel och pannkaka” är en pjäs helt ur pojken Ulfs synvinkel, men kan ses av
hela familjen.
– Man kan till och med ta med gammelfarmor, det är en pjäs för tre
generationer, säger Torbjörn Lindberg.
”Jag tror att det blir bra teater”, står det på en av teckningarna, signerad
Gustav, som hänger i entrén till Sagohuset.
Ett gäng ettor har varit med och sett hur pjäsen ”Himmel och pannkaka” har
vuxit fram och tecknat sina intryck.
På söndag är det premiär. Pjäsen spelas under hela mars, sen bär det av på
turné.