Många drömmer om att arbeta inom kulturområdet, vilket leder till att konkurrensen är hård. Det kan både vara svårt att komma in på utbildningar inom konst och kultur, såväl som att sedan hitta fast jobb.”
Ja, det står ”fast jobb”. Citatet är hämtat från nordens största söktjänst för utbildningar, Studentum. Texten fortsätter: ”Efter en utbildning inom konst och kultur väntar många typer av jobb.”
Vadå ”väntar”? Och ”många typer” dessutom, skämtar dom eller?! April och maj är arbets- och antagningsprovernas svettiga månad. Noter, dansstycken och teatermonologer repas in och framförs, skisser och målningar tejpas upp på pannåer och nyskrivna texter läggs i kuvert till skrivarutbildningar. Sen hoppas det. Och jublas om man tillhör den utvalda lilla skaran som fått ett positivt antagningsbesked.
Men det räcker inte med det. Den åtråvärda utbildningen. Det räcker inte ens med att bli utställd, nominerad, kontrakterad, uppsatt, publicerad, omskriven eller rosad av kritiker.
”Skaffa dig ett riktigt yrke” sa mina föräldrar till mig som gymnasist med vilda konstnärsdrömmar. ”Något som du kan falla tillbaka på” vilket jag struntade i. Vilket jag tyckte lät oändligt tråkigt. Falla? Jag tänkte inte falla!
Men många gör ju det, kanske särskilt de som har något att falla på. Jag har sett det bland klasskompisar på olika skrivarkurser. Jag fattar nu att man kan falla trots vilda drömmar och konstnärsambitioner, trots talang och stenhård disciplin. Om inte när studielånen ska betalas igen, när refuseringsbreven duggar tätt eller man fått en massa barn.
Men varför är det så? Var finns räddningsplankan, var läser man delkursen ”överlevnad för konstnärer” tio poäng? Jag hittar inte den på Studentums sajt och jag undrar upprört varför, är det ens LÖNT att släppa ut elever från långa, dyra, fantastiska konstutbildningar UTAN den i bakfickan?
Jag fattar att det blir en komplex delkurs. Att det handlar om att hitta sin egen balans och sitt eget nätverk av likasinnade i vardagen. Att det finns lika många svar på hur man får kreativiteten och konstnärskapet att räcka som det finns yrkesverksamma här i landet. Det är okej, låt det bli en knäpp litteraturförteckning, föreläsningar som ger vilda diskussioner (som gärna kan få fortsätta långt efter examen), låt det bli spretigt, rörigt och motsägelsefullt – hellre det än ingenting alls. Bjud in jurister, skatteverket, stipendienämnder, Försäkringskassan och folk som hankat sig fram ett tag och låt alla säga sitt om saken. Och stryk det där om ”fast jobb” och ”väntar” för så ser det sällan ut.