Fannys fantastiska resa är en oerhört vacker bok. Det är både bokens förtjänst och utmaning.
Allt handlar om Fanny som stänger av föräldrarnas tjat och flyr ut på en egen resa med hjälp av fantasins vingar.
Mitt i ett stort ”Gör som jag säger!” hoppar hon upp på ett moln och försvinner på en magisk resa.
Där finns inga krav, tjat eller gnat. Inte någon text alls. Med samma teknik som i klassiska Muminboken ”Hur gick det sen?”, där man får tjuvtitta in på nästa uppslag genom ett hål, leder Gastaut berättelsen framåt.
Bilderna är en explosion av färger och Gastaut leker också med pappersformatet, vilket blir väldigt effektfullt när Fanny är nere i havet där pappret är tunt och transparent liksom vatten.
Boken är en kärleksförklaring från författaren till dottern Prudence – att hon ska fortsätta vara fri i tanken. Den riktar sig till barn mellan tre och sex år, men skiljer sig från vanliga böcker där text och bild hjälps åt att leda berättelsen framåt.
Här får läsaren ta stort ansvar och med sin fantasi ge bilderna en djupare innebörd än att man bara bläddrar förbi dem som vackra bilder. Hittar man den lusten har man en bok eller snarare att konstverk som håller livet ut.