Och svaret ligger liksom inbakat i berättelsen: det ena går inte att hålla isär från det andra, verkligheten är en fantasi och fantasin är i högsta grad verklig.

”Namnsdagsflickan” handlar om tonåringarna Robin och Kim som tillsammans skapar fantasivärlden Berghendia. Robins lillasyster, kallad Namnsdagsflickan, blir alltmer involverad i leken och när hon oförklarligt hamnar i koma visar det sig att hon i själva verket tagit steget in i fantasivärlden. Hon ligger okontaktbar på sjukhuset, men lever samtidigt vidare i den fortgående berättelsen om Berghendia.

Det är en ganska krånglig historia som i kort format gör väldigt stora anspråk. Den vill röra sig på flera plan samtidigt, kronologiskt och tematiskt, och det är inte alldeles lätt att hänga med i svängarna.

Ändå är det en bok jag helhjärtat rekommenderar. Dels för de frågor den väcker kring vår uppfattning av verkligheten. Dels för att den innehåller ett gestaltande grepp som i all sin enkelhet faktiskt är ganska radikalt.

Inte med ett enda pennstreck eller personligt pronomen avslöjas nämligen om Kim och Robin är pojkar eller flickor. Deras könstillhörighet är helt enkelt ovidkommande och lämnas till läsaren att avgöra, eller bara strunta i.

Ett grepp som fungerar alldeles utmärkt. Och som därför med dubbel kraft illustrerar hur beroende vi ofta är av att kategorisera. På att skilja på vad som är naturbestämt och vad som är konstruerat. På verklighet och fantasi, om man så vill.