Vi sitter i en ring i ett knuttimrat rött hus med vita knutar i Dalarna. Temat
och upplägget skulle kunna ha hämtats från en marxistisk studiecirkel från
70-talet: Hur skapar vi en radikalt annorlunda ekonomi med utgångspunkten
att en ekonomi som bygger på ständigt ökad konsumtion är en omöjlighet på en
planet där resurserna är begränsade.
I själva verket befinner vi oss på en workshop på Tällberg Forum – en samling
för närmare femhundra globala ledare och tänkare från 77 länder. I rummet
sitter professorer, företagsledare, bankfolk, författare och aktivister. En
kvinna från ett stort europeiskt flygbolag undrar hur man skapar en
affärsmodell för ett företag där tillväxt inte är nödvändig.
Tanken svindlar – bygger inte själva kapitalismen på just konstant tillväxt?
Vad finns det för alternativ? ”Det handlar inte om kapitalism eller
kommunism”, lugnar workshopledaren Stewart Wallis, tidigare
Världsbanksekonom och nu anställd på den brittiska tankesmedjan New
Economics Foundation. ”Det handlar om att vi måste lära oss se skillnaden på
ekonomisk tillväxt och oekonomisk tillväxt”.
Den forskning som presenteras på Tällberg Forum av några av de ledande
forskarna på området visar att tillväxten har blivit just oekonomisk.
Närmare 90 procent av världens fiskebestånd är utfiskade. Bara i Indien
innebär skogsskövlingen att upp till fem triljoner dollar i form av
naturkapital förstörs årligen. ”Det är värre än vi trott” upprepar
klimatforskarna om och om igen.
Det senaste begreppet är ”planetära gränser” där klimatet endast är en av
många gränser som vi måste hålla oss inom för att inte äventyra vår
överlevnad. Det är detta som tvingar fram insikten att det ekonomiska
systemet måste omvandlas.
Den brokiga samlingen på Tällberg Forum kämpar för att hitta alternativ – utan
att sjunka ner i ideologiska skyttegravar. Det famlas en hel del. Fascinerad
hör jag näringslivsveteraner förklara att vi måste konsumera mindre, inte
mer. Och ser chefsekonomer från svenska storbanker huka för tillväxtkritiken.
Efter att Tällberg avslutades i söndags har Politikerveckan i Almedalen på
Gotland tagit vid. Här är det, precis som i ekonomin, kvantitet i stället
för kvalitet som gäller. Tusentals seminarier, varav de flesta handlar om
att banka in gamla budskap på nya sätt. Jag räknar till drygt fyrtio
seminarier om hur vi ska öka tillväxten. Samtidigt som klimatet är den
största frågan.
I Almedalen är klimat- och ekonomikris oftast isärkopplade, förutom när någon
organisation hoppas att klimatkrisen ska få fart på tillväxten.
Det sista jag tar med mig innan jag lämnar Tällberg är en australiensisk
entreprenör som på en workshop krasst konstaterar: ”Klimatförändringarna är
bara symptomet. Tillväxten är sjukdomen.”
Nästa år kanske denna insikt även hittar till Almedalen.
David Jonstad, journalist på Arbetaren och i augusti aktuell med en bok
om lösningar på klimatkrisen