Svensk jazz brukar inte få många kvadratmeter på Köpenhamns jazzfestival. Men kombinationen av soulpopstjärnan Neneh Cherry och den hårdföra svensk-norska frijazztrion The Thing gavs plats. På tisdag är de inbokade på Copenhagen Jazz House.
– Detta är en händelse som bara stått i kö uppe i universum och väntat på att inträffa, säger en entusiastisk Neneh Cherry om samarbetet med The Thing.
– En förutspådd grej. Men man måste manipulera lite för att få saker att ske.
Kopplingarna fanns där. Genom sin styvfar Don Cherry, en världskänd, experimenterade jazzmusiker som bland annat tidigt knöt an till afrikansk musik, exponerades Neneh Cherry för en stor och öppen musikvärld. Och Mats Gustafsson, Ingebrigt Håker Flaten och Paal Nissen-Love tog gruppnamnet The Thing från en låt av just Don Cherry; en signal om deras influenser.
Neneh Cherrys make Cameron McVey hörde The Thing live och tände och senare blev idésprutan, entreprenören och musikälskaren Conny C Lindström en katalysator. Hösten 2010 sammanfördes Neneh Cherry och trion i en trång Londonstudio. Utan repetitioner, nästan helt utan planeringssnack.
– Vi satte tre låtar i första tagningen, berättar Neneh Cherry. ”Too Tough to Die”, en Nico-låt som inte kom med på skivan och så ”Accordion” av MF Doom, en av de bästa textförfattarna inom hiphoppen.
– Det blev en fantastisk, magisk grej – något helt nytt och samtidigt inte alls, undermedvetet kände jag igen alltihop. Jag blev alldeles skakig, för att det var så kraftfullt och för att jag väl varit nervös. Samtidigt upplevde jag en stor lättnad, det här förlöste en massa saker.
Någon månad senare spelade de fyra på Conny Lindströms restaurang Strand i Stockholm. Neneh Cherry fick samma omskakande, förlösande upplevelse då, av det hon kallar den kreativa tyfonen.
Så spelades resten av det som skulle bli albumet ”The Cherry Thing” in – några egna låtar, The Stooges ”Dirt”, Suicides ”Dream Baby Dream”, ”Golden Heart” av Don Cherry (med ny text av Neneh Cherry och hennes man) och Ornette Colemans ”What Reason Could I Give”.
– Vi valde musik vi har ett förhållande till, gick mycket på intuition och ville kombinera det råa med det söta.
Genom åren har Neneh Cherry ofta lämnat öppningar i sin musik, plats för oväntade saker och improvisation. Och hon vet vad hon fick musikaliskt av Don Cherry.
– En ändlös värld, både från Don och min mamma. Den stora bilden. Konsten, det kreativa, familjen, världen, hur vi lever – allt hänger ihop och det viktigaste är att man är där, närvarande.
– Don var med all sin kunskap som ett barn inom musiken. Han höll kvar det lekfulla, oändliga.