Ert barn är nu cirka fyra år och det är dags för en hälsokontroll” stod det i brevet från BVC som landade på dörrmattan. Vi gick iväg hand i hand, vi hade ingen som helst oro kring vare sig hälsa eller utvecklingskurva, men vi gick till BVC när vi fick en kallelse, det gjorde vi varje gång.
Nu tänker jag att just det besöket blev ett skydd för ungarnas hälsa. Den framtida.
För dottern hade ingen lust just då. Varken att balansera på ett rött streck på golvet eller att räkna till tre. När barnsjuksköterskan bad henne att rita en gubbe svepte hon yvigt fram och tillbaka med kritorna långt ut över bordet, och när det var dags för syntest knep hon hårt med båda ögonen.
Sjuksköterskan och jag vädjade, vi blev frustrerade, framförallt jag som såg hur ungen verkligen missade pappret med flit. När tiden var slut skämdes jag och bad om ursäkt, och på hemvägen var jag arg: ”Varför gjorde du så? Du kan ju rita flygplan och lillebror i vagnen och allt möjligt, du kan ju räkna till sjuttio minst!”
Hon var för liten för att förklara, men hon hade mod att ta sina känslor på allvar. Hon släppte min hand och blev arg tillbaka, hon fattade inte vad vi hade på BVC att göra och hon hade ingen lust! Räckte inte det?
Där och då skämdes jag över henne – men nu skäms jag över min fåfänga och mitt eget behov av att prestera, och att jag försökte överföra det på mitt barn. Varför skulle hon balansera på beställning, varför var den huvudfotingen så viktig för mig? Vi visste ju redan att vi hade en frisk och normal unge. Så dumt av mig att bli arg.
Nu är BVC ett sedan länge avslutat kapitel i vårt liv, dottern har fyllt tio år och ska börja mellanstadiet i höst. Det är långt färre tillfällen nu än i fyraårsåldern där hon kan strunta blankt i krav och prestationer, men de finns fortfarande, det finns ju massor av saker som människor gör främst för att det är lustfyllt, roligt, härligt. Spela fotboll till exempel. Teater i skolan, simning, seglarkurser nu på sommarlovet. Vad är det för nytta med det? Alltså, jag förstår varför man gör det, jag förstår bara inte varför många föräldrar pushar och jagar på sina barn till prestationer där. Låt dem vara! Låt dem slippa ibland, sova länge och spela på mobilen i en hängmatta istället. Låt dem ta det lugnt åtminstone nu på sommarlovet.
Allt måste inte alltid vara så genomtänkt eller nyttigt. Men för en högpresterande och fåfäng förälder kan en överflödig och misslyckad fyraårskontroll på BVC i efterhand visa sig vara väldigt nyttig. Jag lärde mig saker, jag är glad att vi gick dit.