Carlhåkan Larsén (Sydsvenskan 9.1) och jag verkar rörande överens om att
kulturlivet i Lund borde vitaliseras. Skillnaden är att jag lät bli att
räkna upp den kultur som redan finns i staden. Det var inte det som var
poängen utan att påtala bristerna. Jag är ledsen om mitt inlägg uppfattades
som gnälligt. Jag älskar att bo i Lund, om någon undrar, annars hade jag
flyttat.
Men faktum är att det uppstått akut andnöd i kulturlivet efter satsningen med
kulturhuvudstadsåret. Vad hände med alla planer och visioner, i vilken
byrålåda har de hamnat? Faktum är också att det inte hänt något riktigt
nydanande i Lund på 24 år, sedan Kulturmejeriet slog upp portarna 1987.
Det behövs, precis som Larsén påpekar, djärvare grepp, beslutsamhet och
offensiv ekonomi för att väcka Lund ur sin kulturella törnrosasömn. En
injektion med nytänkande, nya byggnader och upprustning av de gamla. Ett
centralt beläget kulturhus – eller som jag föreslog, ett litteraturhus. Men
att efterlysa allt detta och i samma andetag, som Larsén gör, sucka att det
inte är rationellt att kräva att stora professionella institutioner ska
finnas i Lund eftersom det går så snabbt att åka tåg till Malmö, är att
hugga sig själv i foten. Om Lund ska bli en förort till Malmö är det väl
lika bra att vi slår ihop kommunerna?
Det krävs djärvare grepp och beslutsamhet också av lundaborna om det ska bli
någon förändring. Och det är lite bråttom. För sanningen är faktiskt att
lundastudenter med kulturintresse flyttar till Malmö, det är ingen floskel.
Det är där allting händer. Nu är det dags att det börjar hända något här.
Oline Stig
författare