Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Makten och kärleken i Miss Saigon

Makten och kärleken i Miss Saigon
Li-Tong Hsu och Philip Jalmelid med ensemblen i ”Miss Saigon” på Malmö opera.BILD: Malin Arnesson

Makten och kärleken i Miss Saigon

Kultur & Nöjen. Malmö operas hyllade musikal ”Miss Saigon” befäster en glamorös bild av prostitutionen och lämnar den kolonialistiska stommen intakt, skriver Malena Forsare.

I slutscenen av musikalen ”Miss Saigon” händer något förskräckligt. Den vietnamesiska kvinnan Kim har just framfört en önskan om att hennes son ska få komma till sin far i USA. Att lämna ifrån sig sitt barn är kanske det svåraste en människa kan göra. Så hon stoppar om pojken, vänder ryggen åt hans bädd, tar upp en pistol och skjuter sig själv. Vietnam-veteranen Chris tar ett språng fram till den kvinna han förälskade sig i för länge sedan. De får en sista kyss. Ridå.

Så här såg det länge ut under repetitionsperioden på Malmö opera. Men strax före premiären (6/9) skruvades situationen åt. Vad vi istället bevittnar är att pojken reser sig upp och ser sin mamma ligga där med skottet avfyrat i tinningen. Han trycker sitt lilla ansikte mot en vägg av spjälor och med bilden av hans blick lämnar publiken salongen.

Med grundstoffet hämtat ur Puccinis opera ”Madame Butterfly” skrev Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil sin musikal 1989. De lyfte Puccinis drama närmare sin samtid och placerade kärlekshistorien i krigets Vietnam. Framgången kom omedelbart och verket anses fortfarande tillhöra toppskikten bland musikalpartituren. När Malmö Opera nu väljer att sätta upp ”Miss Saigon” anges två starka skäl i programbladet som har med världsryktet att göra: det är en kärlekshistoria. Med politiska undertoner.

Vad är kärlek och vad är politik? Fråga en tidig 1900-talskompositör, ett par musikalmästare från åttiotalet och en samtida operascen och svaren blir rätt lika. Det är ju detta som är konstens sammanlänkande och perspektivgivande möjlighet: alla har vi älskat, alla har vi blivit svikna. Samtidigt dikteras kärlek på olika villkor genom historien. Det är detta, skulle jag säga, som är politik.

”Miss Saigon” handlar om en djup erotisk sammandrabbning mellan en vit amerikan och en ung vietnamesiska. Relationen inramas av ett av vår tids värsta militära övergrepp och i musikalen framträder en polarisering mellan det ädla väst och det kuvade öst. I andra akten transformeras krigsveteranerna i USA till godheten själv. De som svinat bland kvinnor och barn lyfts fram som sonande hjältar. Amerikanerna tänker stort och engagerar sig i krigsbarn som de själva satt till världen, medan vietnameserna förblir aggressiva. Lidandet och skadorna i människor som våldtagits och kränkts döljs bakom flaggor som vajar majestätiskt över scenen.

Hur vi här ska förstå begreppet ”politik” är oklart. Inom svensk scenkonst intas idag allt oftare en ifrågasättande hållning till samhällets normer. I ”Miss Saigon” lyser ett kritiskt förhållningssätt snarare med sin frånvaro. Ett stråk av queer har visserligen penslats över sceneriet i Malmö när några män spelar transor på klackar. Men detta är att betrakta som en krusidull i ett hörn av en historia med maktproblem. Studerar vi sedan pressens mottagande framträder bilden av en konstform med egna spelregler. Musikalen blir ett reservat där publiken kan dyka rakt ner i strukturer som förtryckt människor genom århundraden. Effekten blir att begränsande bilder av kvinnor och män, svarta och vita, reproduceras inför fullsatta salonger.

När vi hämtat oss från förälskelseruset som bärs av uppsättningens visuella och musikaliska prakt – vad ser vi då? Vi ser artister med asiatiskt påbrå gestalta glatta bilder av prostituerade. Det går en juckande våg över scenen, som riggats med trimmade stjärtar och toppiga bröst. Här serveras en utsliten sinnebild av kvinnor med rötter i Asien: de blir påsatta, såväl framifrån som bakifrån. I Malmö utrustas de dessutom med en pistol i nacken för att förstärka spänningen i sexet. Kravet som av upphovsmännen ställts på utbrytardrottningen Kim är i sin tur att hon måste vara oskuld för att bli älskad. Chris tar henne för att hon är ren. Därefter läggs hennes framtid – barnet – i händerna på USA, medan hon själv offras. Är det kärlek? Är det politik?

”Miss Saigon” har pekats ut i medierna som en höjdpunkt i svensk musikalkultur. Malmö opera tar revansch, heter det till exempel i Dagens Nyheter (9/9). Detta är en hållning som befäster en glamorös bild av prostitution och som lämnar musikalens kolonialistiska stomme intakt.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu