När Väärt släppte sitt debutalbum ”Sommarfågel” var det många som började treva efter ord som ”glesbygdsromantik” och ”norrländskt svårmod”. Något gruppen nog kan räkna med även när de nu står inför att släppa uppföljaren, med låtar som ”Broarna i Haparanda” och ”Surkas” (”resten” i Gällivare).
Platsen har betydelse för Väärt, erkänner sångaren och låtskrivaren Pär Isling Poromaa. Men.
– På samma sätt som Familjen beskriver Hässleholm, beskriver vi Gällivare och Haparanda. Det är egentligen ingen större skillnad. Men bara för att man gör det kallas man Norrlandsromantiker och ska representera ett helt landskap, säger han.
Popmusik förutsätts ofta vara urban. Väärts drömska, melankoliska, färgade av folkmusiktoner, bryter mot den normen – både musikaliskt och textmässigt.
– Det vi vill göra är att lyfta fram historier från periferin. Där vi kommer ifrån har aldrig varit centrum. Det finns ett enormt storstadsfokus. När landsbygden beskrivs görs det väldigt stereotypt, säger Pär Isling Poromaa.
Första skivan ”Sommarfågel” präglades av framtidshopp och optimism. Men på ”Palla Orka” är riktningen mer den motsatta.
– Det händer så mycket i omvärlden som jag kan känna mig lite desperat inför. Och politiskt tycker jag att det här landet och Europa över huvud taget har gått åt fel håll.
Paradoxalt nog är skivan därför mer inåtvänd än den första, mer ungdomliga debuten. Kanske är det det som är ”det norrbottniska perspektivet på livä”, som det står på bandets hemsida.
– Det norrbottniska innebär att allt inte behöver vara så jävla glassigt och glammigt eller perfekt. Man har ett ganska skeptiskt förhållningsätt till livet, även om det finns mycket humor och värme också, säger Pär Isling Poromaa.