Kampen för rättvisa är över. De efterlevande till de 96 döda vid Hillsborough-katastrofen 1989 fick äntligen rätt: myndigheter, polis och media hålls – enligt den oberoende rapport som presenterades i Liverpool i onsdags – ansvariga för dödsfallen, den efterföljande mörkläggningen och de smutsiga lögnerna. Alla närvarande Liverpoolfans frias helt.
I England var det löpsedlar och krav på rättegångar. Det här är en händelse som kommer att kasta sin skugga över det engelska samhället under lång tid framöver. Henry Winter på The Telegraph konstaterade att det var the biggest cover-up in British history.
Vi återvänder till den 15 april 1989. Liverpool FC ska möta Nottingham Forest i FA Cupens semifinal på neutral mark. Engelska fotbollsförbundet har utsett Hillsborough i Sheffield som spelplats, trots att de är fullt medvetna om att arenan inte på långt när uppfyller säkerhetsföreskrifterna. Polis på plats har ingen som helst plan för att ta emot Liverpools fans och pressar in fansen i de gallerförsedda burarna, som mest av allt liknar något man för in slaktboskap i.
Tusentals Liverpoolfans kläms mot gallren och fastän det både hörs och syns så gör polisen ingenting. När fansen själva till sist bryter sig igenom en grind och väller ut på plan går polisen till attack med hundar.
Efteråt ligger 96 döda inne på fotbollsplanen, majoriteten av dem är under 21 år. Det är den största läktarkatastrofen i modern europeisk historia.
Under de efterföljande dagarna, veckorna och åren så utsätts de efterlevande för ett andra illdåd: genom flagranta lögner och grisaktig mörkläggning så inte bara undanhåller polis och myndigheter sanningen från supportrarna, man lägger dessutom skulden på de oskyldiga.
Det allra vidrigaste är dock de nya bevis som visar att flera av liven på Hillsborough hade gått att rädda. Polis och rättsläkare bestämde nämligen gemensamt att samtliga offer skulle dödförklaras klockan 15.15. Detta var anledningen till att ambulans och räddningspersonal inte släpptes in på arenan efter detta klockslag. Men det visar sig att 41 av de 96 offren fortfarande var vid liv och hade gått att rädda.
Uppgifterna går knappt att ta in. Ser vi upplösningen av ett samhälle?
Frågan är extremt politiskt laddad. I England har det från framförallt myndighetshåll höjts röster för att frågan inte ska politiseras. Vilket naturligtvis är en omöjlighet. Man måste förstå hur folk såg (ner) på Liverpool och dess invånare i slutet av 1980-talet för att kunna sätta det här i rätt kontext. Detta förakt för scousers genomsyrade alla lager av samhället, från läktarsånger från andra fans till ansvariga politiker.
South Yorkshire Police, högst ansvariga för såväl dödsfallen på Hillsborough som för den efterföljande mörkläggningen, hade övat på lokalbefolkningen åren innan när man med våld slog ner strejkande gruvarbetare. Liverpool drogs vid den här tiden med högst arbetslöshet i landet, högst kriminalitet, flest socialbidragstagare. Den engelska regeringen var metodisk i sin kampanj att sprida myten om att Liverpoolborna var att likställa med skadedjur.
Allt det här reser frågan: Skulle det här ha kunnat hända i Sverige? Svaret blir olyckligtvis och otvetydigt ja.
Jag har själv rest land och rike runt i drygt trettio år för att se på allsvensk fotboll, ofta förflyttad likt olydig boskap av uppenbart okunnig polis. Flera gånger har tragedier på osäkra läktare förhindrats tack vare supportrars rådiga ingripande. De gånger polisen aktivt agerat har man kategoriskt förvärrat situationerna. Hillsborough-rapporten måste således få efterverkningar även här hemma.
Nu har alltså familjerna till de 96 oskyldiga offren i England fått upprättelse, nu har en hel stad fått höra sanningen, nu har fotbollsfans över hela världen fått svart på vitt vem de skyldiga är. Men det viktigaste kvarstår: om England även fortsättningsvis ska kunna kalla sig en demokrati så måste de ansvariga ställas inför rätta. Detta gäller såväl ansvariga polismän, rättsläkare, politiker, arenaansvariga som medier.