Men med mulen himmel, knappt småljummet i luften och kvällsvindarna på väg in fick varken bandet eller publiken på Stortorget någon extra draghjälp. Bandet, dansarna och framför allt Moreno jobbade på och gjorde en bra spelning, men det räckte inte till för att skapa party i det här sammanhanget.

Det ser fräckt ut med artisterna där uppe på entrétakscenen. Samtidigt gör gapet ned till stenläggningen det knepigare för dem att få full kontakt med lyssnarna och fånga in dem som flanerar förbi.

Simone Morenos album "Planetas", som hon nu plockade en massa låtar från, var ett av 2011 års allra mest engagerande. Musiken kan växla stil och arr från låt till låt, men svänger alltid genuint, på ett ändå luftigt och elastiskt vis, och på en klubb inomhus kan bandet promenera hem segern.

Anders von Hofstens briljanta, fantasifulla produktion från plattorna är självklart svår att återskapa live. Och på Stortorget i fredags kväll skulle det ha behövts någonting ännu maffigare, ett kompakt total-ös från start, för att få oss alla att komma igång på allvar och etablera ett lyft.

Trycket i slutet av konserten, då den skickliga men märkligt sällan synliga dansgruppen också var med och drog, borde ha legat först. Inte minst då den snärtiga hetsande "Zumbi".

Simone Moreno själv blev den stora behållningen. Hon är en karismatisk sångerska som förmår sadla om och plocka fram det bästa ur varje spår, text och stämning.

Den känsligt gjorda duetthymnen "För alltid" med maken Hofsten är ett fint exempel på att Moreno fixar också det som ligger längst bort från det glatt snabbstudsande.

På scenen går Simone Moreno dessutom på högvarv och dansar i princip oavbrutet även medan hon sjunger. En artist som verkligen vill skapa publikkommunikation. Sedan är det ju knappast hennes fel att frasen "vi drar till Malmö" inte är den effektivaste ifall man vill ha Lundaborna att sjunga allsång.