Det börjar som en kväll för kärleksfulla överdrifter.
Sångaren i förbandet kallar Dalaplan för ”världens bästa band” och Dalaplans sångare Niklas Svensson är själv så taggad att mellansnacket inledningsvis mest liknar mellanvrål.
Men framförallt är det en kväll för att fira uppnådda mål.
För Malmöbandet som tagit sitt namn från en av stadens estetiskt mest torftiga platser handlar det dels om att celebrera nya ep:n, den första som ges ut av ett riktigt skivbolag och inte av bandmedlemmarna själva. Dels om att Dalaplan, efter att ha avverkat i stort sett alla andra spelställen i stan, för första gången står på rockinstitutionen KB:s scen.
Att de är uppgiften redo råder det ingen tvekan om.
Kvintettens skitiga rock’n’roll med påstridiga och punkigt komprimerade popmelodier framförs med frenesi och en tydlig vilja att kommunicera med publiken. På fyrtiofem minuter river de av fjorton låtar och i stort sett alla låter som hits – en ganska anmärkningsvärd bedrift av ett band som ännu inte släppt något fullängdsalbum.
Ska man anmärka på något så är det att vissa låtar är ganska snarlika varandra. Men även om sångerna följer samma mall är det en finfin sådan. Niklas Svensson vräker iväg refrängerna med ett slags ilsken upprymdhet och resten av killarna och tjejerna i bandet fyller på med ständigt närvarande körer. Och mitt i larmet ser sångarens bror Peter Svensson till att släppa in luft och dynamik, främst genom spensliga orgelslingor men han skiftar ibland till klockspel, maracas och tamburin.
Texterna är fast förankrade i hemstaden, som ”Feber” som beskriver stämningen i stan när serieskytten härjade. Men samtidigt som Stockholmsmediernas fascination över kriminaliteten i landets tredje stad håller i sig tycks de stora, huvudstadsbaserade skivbolagen måttligt intresserade av Malmös rockscen.
Eller hur ska man annars förklara att nya ep:n ges ut av ett litet Linköpingsbaserat indiebolag?
När Dalaplan får igång allsången i extranumret ”Halt & lytt” kan jag i alla fall inte låta bli att tänka att om de kommit från Stockholm, hetat Gullmarsplan och skrivit så här bra låtar hade de redan varit en riksangelägenhet.