Annons:
tisdag 21 maj 2013
Annons:
Annons:

Smart i skallen, lätt på handen

Konsertrecension.

Frida Hyvönen försöker hälsa publiken välkommen, men innan hälsningen är framförd byter hon spår och konstaterar att det kanske är hon som är gäst.

Det vittnar om stark varseblivning. På Victoriateatern — utsålt två dagar i rad, även lördag — spelar hon inför en publik som är lika mycket ställets som hennes egen. Stampubliken höjer medelåldern och ändrar förutsättningarna. Victoria har fått främmande, men med främlingens färgstarka sätt att lägga fram sin story krymper avståndet snabbt.

Hon turnerar som ledare för en rätt okonventionell kvartett, där det mesta kretsar kring sången och flygeln som Hyvönen spelar som med tänjda spindeltentakler och boxhandskar om vartannat. Istället för på en bas spelar Daniel Bingert med basteknik på en vanlig elgitarr; det bidrar till en musik som hellre svävar än tar spjärn mot botten.

Iklädd en lång gyllene cape, med snäckformade axelklaffar, ser Frida Hyvönen ut som en blandning av Edgar Winter och en fornnordisk gudinna i mangatappning. Hennes sånger är desto mer verklighetsnära. De centrala numren kretsar nästan allihop kring det sociala och genetiska arvet. Det kan handla om övergivna västerbottniska danspalats där ingen skulle få för sig att dansa eller om det urgamla sexualpolitiska spelet, men lika gärna om den alarmerande insikten om hur rent fysiska begränsningar går i arv. Fast just den låten, "Hands", är i musikaliskt avseende onödigt tung denna kväll — så långsam att den knappt har styrfart.

Musiken är bäst när bandet är lättare på handen, när man byter taktart och varierar anslaget för att hålla sig i fas med texternas rörliga berättande. När musikerna i låten "Postcard" plötsligt doppar fötterna i en samba får musiken en ironisk touche som matchar Hyvönens lite ambivalenta framtoning och de oannonserade ironier som är så skarpa och så typiska.
I låten "Farmor" gör hon tvärtom en grej av kontrasten mellan en dyster mollmelodi och en sångtext som rätt länge är neutralt redovisande; musiklyssnaren i oss hör saker redan i första versen som för den döva textläsaren inte blir uppenbart förrän långt senare.
All dylik smartness lägger hon åt sidan när hon i en låt som "Enemy Within" rör runt i glöden, flammar upp och sjunger ut som en riktig soulstjärna.

Frida Hyvönen, 4/5/2012.

Victoriateatern, Malmö.

Annons:
Annons:

Författare: Håkan Engström
Publicerad 5 maj 2012 00.49
Uppdaterad 5 maj 2012 11.36

Konsertrecension
Annons:
Annons:
Bloggar
Poddradio

”En sjuhelvetes match”

Poddradio. Om skillnaden mellan derbyn.

Inte bara rätt låt vinner

Poddradio. Många vinnare.

"Jag är orolig för att inte hinna"

Poddradio. Maria Lindberg om sin ständiga kamp.

Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu