Vad gör man som hårdrockare för att visa hur förbannad man är? Spelar ännu snabbare och hårdare? Det skapade nog en nyansskillnad senast kring Napalm Deaths ”Scum”. Graveyard visar att ilska biter bäst när man inte är beredd (det är jag inte efter fjolårets urmysiga ”Hisingen Blues”).
I teorin är detta ungefär samma stilsäkra tvärsnitt genom rockhistorien som sist, men i praktiken är det ett strypgrepp kopplat av sångaren Joakim Nilsson. Nu sjunger han om kostymer, uniformer, lagar och övervakning som om han räknar till tio, om och om igen, för att tygla sig. Skivan är kort som ett Pig Destroyer-album, och lika hotfull i ”An Industry of Murder”.
Så många har så mycket att lära om tonfall här.
Bästa spår: Slow Motion Countdown