För att vara en artist som hållits ansvarig för anonym ljudtapet lyckades Norah Jones tidigt skaffa sig en häpnadsväckande stark identitet.
Men den hon var 2002 har hon inte varit på många år, så ingen borde vara överraskad av detta samarbete med ljuddesignern Danger Mouse som faller ut som en bara mer stilren version av den plottriga popproduktion som var 2009 års ”The Fall”.
Även detta är en uppbrottsplatta, med sånger om sårad kärlek och om cynismens tillfälliga bedövning, men framför allt om stolthet.
Danger Mouse svarar på texterna och på sångerskans återhållna men märkligt flirtiga sätt att sjunga dem, hittar hettan i behärskningen och lyckas ibland matcha den i med produktioner som har hela panoramat från David Lynchs soundtracks.
Bästa spår: Take It Back