Men i Roskildefestivalens största tält passar den 24-åriga Pittburgh-rapparens tonårsromantiska och naiva partylåtar utmärkt.

”Young, Wild & Free”, en allsångsvänlig nihilistisk bagatell om att festa skallen i småbitar, låter lika självklar som nationalsången innan en landskamp. 

Jag vet inte om Wiz Khalifa är dagvill eller om han inte hunnit svida om sedan det amerikanska nationaldagsfirandet fjärde juli. Han gör i alla fall entré med någon sorts Star spangled banner-blöja under hatten (det visar sig vara en snusnäsduk), skinnväst, svarta solglasögon och bling-blling-glitter runt handlederna.

Sedan han gästade Malmö och kulturbolaget i november förra året har hans popularitet bara vuxit. Numera är Wiz Khalifa så stor att hans publik inte ryms i tältet.

Det är förståeligt. Han har redan en självklar stjärnglans och karisma och ett lättsamt låtmaterial som är gjort för den breda festivalpubliken. ”In Tha Cut” handlar om hemrullade cigaretter. Stundtals ligger röken så tung omkring mig att jag är uppriktigt orolig för att bli hög av passiv rökning. 

Jämfört med spelningen i höstas har både Khalifa och hans tighta liveband utvecklats och finslipat framträdandet ytterligare. När han utnämner sina följeslagare till de skarpaste knivarna i hiphoplådan är det svårt att säga emot.