När jag för tre veckor sedan hyrde en lägenhet vid Bakus strandboulevard avlöste strömavbrotten varandra. Lyxkvarterens Céline-, Prada- och Guccibutiker låg kolsvarta. Grannar muttrade att byggnadsboomen slukar el till frukost. För byggena har bråttom. Snart ska de välkomna 40 000 besökare. I Azerbajdzjans huvudstad Baku är det omöjligt att inte känna av hoppet om att Eurovision kommer att följas av en stor turistvåg. Nybyggda hotell och museer står redo. Tomma. Men redo.
I förrgår arrangerade Olof Palmes Internationella Center ett samtal mellan bland andra Marita Ulvskog och prisade aktivisten Arzu Abdullayeva.
– Ingen lobbar för en bojkott av Eurovision, utan för att varje artist som åker dit ska uppmärksamma landets brister, underströk Ulvskog.
Abdullayeva tipsade om att stödja projektet Sing For Democracy, med fokus på enskilda deltagare i Eurovision. Som om mångmiljonplanen för ökad turism skulle krossas av att festande musiker rynkar på näsan.
I senaste numret av Condé Nast-utgivna Baku Magazine – med flera svenskar i medarbetarlistan och azeriska presidentdottern Leyla Aliyeva som chefredaktör – kommenterar redaktionen den kommande musiktävlingen genom att jämföra med Lettland som blev antaget som EU-medlem. Exakt ett år efter att de hade arrangerat Eurovisionfinal.
Johanna Karlsson