I början av juli kom det amerikanska förlaget Top Shelf ut med den omtalade serien Wizzywig, tecknaren Ed Piskors bok om den fiktive hackern Kevin Phenicle som går från att knäcka datorspel till att konstruera virus och vara eftersökt av FBI. Det är en spännande inblick i en fascinerande värld, då ungdomar (mest unga män) ringde databaser och lurade telefonbolag genom att vissla testtoner i telefonluren.
Ed Piskor har en semirealistisk stil, figurerna ser stundtals groteska ut på ett skojigt sätt. Han varierar berättandet genom att sidoställa mikrohistorier med uttalanden från vänner, tv- och radioinslag samt instruktionsliknande delar. Han är dock fast i en väl tillrättalagd dramaturgi: Det är den mobbade nördpojken som växer upp, blir framgångsrik, hamnar i fängelse och är på flykt. När Piskor vill skildra monotonin i isoleringscellen lägger han till en avslutande not om att sidan ska läsas 240 gånger för att den rätta effekten ska infinna sig. Jag hade föredragit om han verkligen reproducerade sidan 240 gånger för att på så vis skapa en reell känsla av slutenhet och monotoni. Men då hade han kanske överskridit serievärldens domän och skrivit in sig i konceptkonstens.
Pär Thörn