LIVEELEKTRONIKENSEMBLEN. C-Y CONTEMPORARY.. Glöm inte sätta på mobiltelefonen. Det kan bidra till konserten.
Tonsättarna Daniel Hjorth och Stefan Klaverdal introducerar Liveelektronikensemblen på Musikhögskolan i Malmö. Sju andra musiker släntrar runt med traditionella instrument och olika elprylar i händerna, lite här och var hörs pianoaktiga ljud från mobiler eller datorer.
Helt Out. Så
heter konserten, och den har visst redan börjat, inte med applåder och entréer utan med en anspråkslös hyllning till John Cage, slumpmusikens fader som skulle fyllt 100 i år. Musikerna undersöker hur deras akustiska instrument kan fungera ihop med liveelektronik, ett tydligt och ganska färskt spår inom den nya konstmusiken.
Det nya är att varje musiker har en egen högtalare, istället för att kopplas till ett gemensamt ljudsystem. Volymen är ganska låg. Ibland arbetar ensemblen med traditionella, kammarmusikaliska, modeller. Som i ”No Input”, där varje musiker lägger en liten mixer i knäet. Eftersom mixrarna är kopplade till sig själva uppstår en kör av smattrande rundgång, där man kan urskilja basstämma, komp och melodi.
I Klaverdals ”Beat Music” och ”Drone Music” smälter de akustiska instrumenten samman med de elektroniska till en sorts tidlös bourdunsång, medan ensemblens egen ”In the loop” bygger på kontrasten mellan digitala trummaskiner och blockflöjtstrio. Allra mest spretig, allra mest improviserad är Peter Bjurhs ”Curtis Call”.
Skall
detta kallas konsert? Kanske hellre en anspråkslös antishow som helt luckrar upp gränsen mellan tonsättare och musiker, som ruckar lite på konstmusikens djupt rotade prestationskultur.
Trots allt tekniskt strul är det kul att lyssna på. På scenen sitter en grupp människor som spelar på vad som finns: Tillbaks till rötterna via krånglande sladdar.