Thüringens delstatsparlament i Erfurt i juli. En rödskäggig man i svart kostym sitter ensam vid ett litet bord. I en halvcirkel runt honom sitter tolv politiker. De pressar den svartklädde hårt. Frågorna handlar om tyska nazitrion NSU, Nationalsozialistischer Untergrund. Närmare bestämt om varför delstatens kriminal- och säkerhetspolis kunde låta trion begå brott i 15 års tid, utan att gripa dess medlemmar Beate Z, Uwe M och Uwe B.
– Det kan jag tyvärr inte svara på, svarar den svartklädde.
Ett lätt sus hörs i salen. Mannen är en av delstatens högsta polischefer. Han tillhör en stor grupp chefer från polisen, åklagarmyndigheten och tyska Säpo, som kallats till offentliga förhör. Redan i slutet på 1990-talet hade polisen upptäckt att trion tillverkat bomber och bombattrapper, men utan att göra några gripanden. Trion misstänktes även ligga bakom efterkrigstidens största vapengömma i delstaten. Polisen kopplade dock inte ihop fyndet med trion.
– Hur kommer det sig? undrar en politiker.
– Jag minns inte, säger polischefen.
Men han minns att han brukade få besök av personer från tyska säkerhetspolisen. Signalen var att kriminalpolisen skulle hålla sig borta från trion och dess sympatisörer. Tyska Säpo hade rekryterat agenter bland högerextremister och bedrev en specialoperation ihop med militära underrättelsetjänsten. Den fick inte störas. Politikern Dirk Adams från de Gröna vill veta namnen på säkerhetspoliserna.
– Jag beklagar, men minns inte, lyder polischefens svar.
Liknande förhör med toppchefer inom polisen hålls i förbundsdagen och i Sachsens delstatsparlament. Överallt ställs frågor om hur trion kunde härja ostört, med flera bankrån och tio politiska mord på sitt konto.
Fram till slutet på 2011 fanns en omfattande akt om NSU hos den federala säkerhetspolisen. Men den förstördes, lagom till att de tre parlamenten skulle börja gräva i saken. Följden blev att Tysklands högste Säpochef Heinz Fromm tvingades avgå. Samma öde mötte cheferna för Thüringens och Sachsens Säpo.
– Det går inte att utesluta att NSU haft sympatisörer inom själva poliskåren, men lika allvarligt är att polisen inte tagit extremhögern på allvar, säger Dirk Adams.
I likhet med övriga partiers politiker upprörs han särskilt över hur tyska Säpo satt i system att rekrytera informatörer bland högerextremister. Likaså att Säpo har betalat stora pengar för tjänsterna, men utan att få veta något om NSU.
Det är imponerande att se hur tre tyska parlament granskar polisens arbete. Frågan är när samma sak ska ske i Sverige. Även här har högerextremister gjort sig skyldiga till mord, däribland på fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Kanske hade hans och andras död kunnat förhindras, om bara Säpo tagit extremhögern på större allvar.
Christoph Andersson,
journalist