Om rock 'n' roll är bättre än ett stadigt kneg, vad är då en musikpjäs?
Det visar sig om drygt en månad. Just nu har det roliga just dragit igång och när Sydsvenskan hälsar på har Nic Schröder, Sven Melander, Sanna Persson Halapi, 80 procent av The Ark och resten av ensemblen börjat nöta in repliker och gester, i sina vardagskläder och med manuspappren inom räckhåll.
Scenen är Bellatrixstudion i Malmö en sommardag 1977, den helg då hela musikalen utspelar sig. Kal P Dal ska just börja spela in sitt första album, "Till mossan!".
"Hur många låtar har ni?" frågar den redan lätt skärrade skivbolagsmannen Gunnar Bergström (Sven Melander) från Sonet. Kal P Dal (Nic Schröder) svarar:
"Njae, jag jobbar inte riktigt så. Jag har inga låtar klara".
"Va fan, har ni inga låtar?!!".
"Nej, du vet en bra rocklåt är som en nysning i motvind. Man planerar inte, plötsligt bara sitter den där som en smäck i huvet!".
Det här replikskiftet kan symbolisera Kal P Dals/Carl Göran Ljunggrens attityd till livet och musiken; full energi, raka rör och öppna spjäll. Och den inställningen står också i centrum för personerna bakom den nyskrivna musikalen.
– Min största inspiration kommer från Kalle själv, förklarar regissören Robert Lillhonga, när frågan kommer upp om vad som är autentiskt respektive påhittat i musikalen.
– Modet att våga, Kalles energi. "Det där hände ju inte?" - "skit i det, nu kör vi". Vår förhoppning är att publiken ska få se något annorlunda och nytt och samtidigt känna igen sig och känna av Kalles energi, att allt är möjligt i stunden.
Lillhonga betonar att detta ska bli en rock 'n' roll-show, ingen dokumentär. Men många repliker är tagna rakt av, från helgen i studion och radiointervjuer med Kalle Pedal.
Manusförfattarna Löfmark och Nic Schröder (som båda spelar med i musikalen) läste in sig på biografin "Raka rör - historien om Kal P Dal" av Peter Dahlqvist och Jeanette Rosengren och också pratat med människorna runt huvudpersonen - hustrun Agnes, systern Bitte, bandmedlemmen Janne Knuda och producenten Peps Persson, med flera. Samtidigt understryker författarna att de inte siktar på någon helt dokumentär historia.
– Ingen av oss upplevde Kalle på riktigt, för oss är han en superhjälte, säger Nic Schröder med ett leende. Så det hela blir lite utifrån den bilden. Det finns ju många rockmyter om artister som Beatles och Iggy Pop, varför skulle det inte kunna finnas en i skånskt rockliv också?
Men visst har Schröder och Löfmark under skrivandet tänkt över vad kritiska musikalbesökare skulle kunna "hugga på". Kal P Dal är en skånsk symbolgestalt som många människor har sin personliga bild av.
– De mest utflippade replikerna i pjäsen är ändå hans egna, förklarar Cornelius Löfmark. Och när hans syster Bitte hade läst manus kom hon tillbaka, grät och sa "så här var Kalle, ni har träffat helt rätt".