Nyuppståndna Nacka Forum låter hungrigt och påhittigt på nya ”Fee Fi Fo Rum”. Så också på ett fullt Victoria, där Goran Kajfes och Jonas Kullhammar plockade med olika rytmverktyg, lade effekter med elektroniska blåsinstrument och samspelade mycket tätt och påpassligt, unisont och i stämmor. Kullhammar var dessutom flitig med olika saxar, flöjter och klarinett.
Visst kändes solona hörvärda, men hos Nacka forum är huvudattraktionen det inspirerade gruppspelet; hela härligheten. Basisten Johan Berthling med sina envisa, bärande basfigurer är själva moderskeppet som de andra snurrar runt. Till exempel danske trumvikarien Kresten Osgood, en alldeles ovanligt rytmisk väderkvarn och en aktiv spelare som ständigt är på jakt efter nya saker att slänga in i brasan. Dessutom en busunge till showman som gärna blåser avig blockflöjt när man minst tror att det ska hända.
Låtarna på nya plattan har många attraktiva melodier, gärna med afrikansk touch (”Buss 446” drar mot Nordafrika), och utifrån dem tar sig bandet stor frihet. Resultatet blir en personlig, lustfylld actionmusik som svänger massivt och sätter smil i ansiktet på fler än Osgood.
Konserten kändes för kort, men vi skulle ju också få The Thing. En klart tyngre diet: kompromisslös, muskelpackad frimusik, här och där garnerad med jämn puls och regelrätta teman. Vilket gör den betydligt mer intressant och dynamisk än en timmes helt improviserat ståpåande. Ett tag lanserade trion till exempel sitt bud på bluesig funk.
Som alltid när Mats Gustafsson (2011 års mottagare av Nordiska rådets stora musikpris) är i farten blev effekten rena utrensningen, en utdrivning. Fast av vad, kan man undra. Gustafsson har ju en sådan mörk djävulusisk kraft i sin baryton- och tenorsax.
The Thing är också norrmännen Ingebrigt Håker Flaten och Paal Nilssen-Love på bas och trummor och även om de tre är kapabla till ett ostoppbart dån, så kan de bryta av med mer stillsamma, lyriska bitar. Där man dock också kände hur den nätt och jämnt inlåsta energin låg redo att explodera.
Som avslutning kom flera extranummer med bägge banden ihop på scenen. Kul. De enades bland annat om ett effektivt marschliknande tunggung till en enkel riffmelodi.