2011 gjordes 38 svenska långfilmer (spelfilmer och dokumentärer). Bara en fjärdedel av filmerna hade kvinnliga regissörer. Svenska Filminstitutet genomför därför nu en rad åtgärder för att nå 50/50-målet som gäller från årsskiftet.
Åtgärdspaketet presenterades i tisdags under Almedalsveckan.
– Jag tror att det går. Filmbranschen förstår att vi ställer krav och man kommer att välja fler kvinnliga regissörer till sina projekt, säger Svenska Filminstitutets vd Anna Serner, som befinner sig i Almedalen.
Jämlikhetsmålet har tidigare mött kritik från etablerade manliga regissörer.
– En del män har uttalat sig i media och är rädda för att de inte ska få göra film längre. Jag förstår deras oro, för konkurrensen kommer att blir större.
Bland åtgärderna finns ett mentorsprogram där kvinnliga regidebutanter ska kopplas samman med erfarna kvinnliga regissörer och en ny webbportal, ”Nordic Women Filmmakers”.
Filminstitutet ska också, tillsammans med filmbranschen, undersöka roten till problemet. På regiutbildningarna på filmhögskolorna är könsfördelningen jämn, men bara tjugo procent av projektansökningarna till Filminstitutet kommer från kvinnliga regissörer.
– Det blir givetvis skevt om vi ska eftersträva en 50/50-politik med så få kvinnliga sökanden. Vi ska undersöka vart kvinnorna tar vägen. Vi måste stötta dem tidigare så att de hittar produktionsbolag att samarbeta med.
Anna Serner menar att det inte handlar om talang eller vilja, utan om att män oftare blir valda för att de märks mer.
– Männen har ett, ofta omedvetet, maktspråk som de är tränade i sedan dagis. Medan kvinnliga filmarbetare är tränade i att höra att de inte är tillräckligt bra.
Svenska filminstitutet har arbetat med jämställdhetsfrågan länge, vilket också gett resultat. År 2000 var siffrorna betydligt sämre, då var andelen kvinnliga regissörer bara 11 procent. Idag har man nästan uppnått 50/50-målet vad gäller kvinnliga producenter och manusförfattare.
Men ett område kan man inte påverka. Ungefär en femtedel av alla svenska långfilmer görs helt utan Filminstitutets inblandning. Flera av dessa är kommersiella stortitlar som ”Svensson, Svensson” och ”Åsa-Nisse”, och i den världen är den manliga regissörsdominansen närmast total.
– Vår makt är begränsad, men min ambition är att vårt jämlikhetsarbete ska sprida sig, säger Anna Serner.
Hur är medvetenheten om jämställdhet i grannländerna?
– Finland och Norge tänker som vi. Men danskarna tycker mer som regissören Thomas Vinterberg: att den svenska könsdebatten spårat ur. Men danskarna är med på webbportalen för kvinnliga filmarbetare.