Gatans koreografi - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Gatans koreografi

Gatans koreografi
BILD: Foto: Nelson Rodriguez-Smith

Gatans koreografi

Lunchdans. Skånes dansteater.
Fem dansstycken koreograferade av Patrick Bragdell, Anette Jellne, Kang Ma, Belinda Nusser och Sara Åhman.
Skånes dansteater, 15.9.

Sedan några år tillbaka uppmuntrar Malmö stadsteater sina skådespelare att ta initiativ till egna uppsättningar, förverkliga dolda talanger, berätta egna historier. En akt av medbestämmande i ett yrke där man annars i hög grad är del av en vision som inte nödvändigtvis är ens egen.

På ett liknande vis arbetar Skånes dansteater med Lunchdans, där dansarna får tillfälle att skapa sina egna produktioner. I årets upplaga debuterar fem dansare som koreografer och som extra bonus ges en film skapad i samarbete med Malmöfilmarna Olof Werngren och Martin Lang.

Först ut på scenen är Belinda Nussers explosiva och urbant skavande ”Quartet for lunch”, en rivstart som får en att glömma morotssoppan och gå upp i rörelsen, de audiella effekterna och ljuset när de fyra dansarna abrupt överger lunchbordet och tar rummet i besittning.

En urladdning i skarp kontrast mot filmens inledande sekvenser präglade av en bedräglig stiltje; ögon som ser i blindo och kroppar som dröjer tankfullt mitt i en rörelse.

I rollerna ses kompaniets dansare och filmen påminner i mycket om en poetisk roadmovie, när vardagens fläckiga köksbord möter ljuset över Västra hamnen och fåglarna kring Möllevångstorget. En kärleksförklaring till staden själv mot bakgrund av Malmöbandet Gaby and the Guns låt ”Bränner staden”.

Dansen blir i filmen till gatans koreografi, till trevande händer och slängiga steg över asfalten. Fingertoppskänsligt tar filmarna till vara nyanserna i uttrycken och skapar en ny helhet som håller, en intimitet inte minst i dansen som annars är svår att göra rättvisa på scenen.

Övergången till Kang Mas distinkta och suggestiva ”Fratres” kan tyckas brutal men något i djupandningen dröjer sig kvar, ett förhöjt tillstånd av närvaro. Inte minst ljuset används sublimt i det lilla stycket som elegant balanserar de två dansarnas spegelakt mot Arvo Pärts komposition för cello och piano.

Valet av musik är annars en faktor som brister i några av dessa förstlingsverk, som i Anette Jellnes ”Within” som aldrig riktigt hittar vare sig formen eller rytmen. Betydligt intressantare är de smygande vilddjuren i Sara Åhmans ”Gry” medan Patrick Bragdell inleder sin avslutande ”Nornir” imponerande effektfullt men tappar något av kraften under resans gång. Kanske just genom sina ständiga omstarter av musiken.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
  • Scenkonst
  • Scenrecensioner
Annons:
toppnyheterna just nu