Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Tor Billgren ser en dansföreställning med långt liv på Palladium

Tor Billgren ser en dansföreställning med långt liv på Palladium
Asher Lev och Shi Pratt i "Name of the Next Song" på Dansstationen. Foto: Rasmus BaanerBILD: Rasmus Baaner

Tor Billgren ser en dansföreställning med långt liv på Palladium

Name of the Next Song. Koreografi: Örjan Andersson. På scen: Dan Johansson, Asher Lev, Shi Pratt, Paul Lee. Musik: BJ Nilsen. Ljus, scenografi: Udo Haberland. Kostym: Nina Sandström. Palladium i Malmö. 11/3.

Örjan Andersson har använt den franske hovmålaren Georges de La Tour (1593-1652) som utgångspunkt för ”Name of the Next Song”. Ur hans sparsamma produktion har koreografen och dansarna hämtat gester, poser och stämningar, som återkommer som refränger och visuella ekon genom föreställningen.

Asher Lev, som inleder med ett långt solo, etablerar tidigt en gest med händerna framför sig i navelhöjd, som om han bär ett osynligt och ömtåligt klot. I en annan rörelse håller han handlederna mot varandra som om de var hopbundna och roterar de knutna nävarna. Mitt sällskap såg en boxare som lindade händerna inför en match. Någon sa något om flygande fåglar. Jag såg en jungman på ett segelfartyg som arbetade med rep, drog i skot, ordnade tamp. Det kan förstås vara vilket som. Eller inget alls.

Föreställningen är uppbyggd av ett antal tablåer, ibland bara några sekunder långa, utsökt belysta och här och där kryddade med varsamma effekter. En av höjdpunkterna är det fantastiska moln som Paul Lee släpper ur sina händer under våldsamt fäktande.

Musiken framförs live av den svenske ljudkonstnären BJ Nilsen och rör sig långsamt framåt. I grunden ligger ofta fältinspelningar (segelfartyg? surrande ängar? ventilationstrummor?) över vilka han lägger ömsom klara klanger, ömsom brus och mullrande bas. Det finns ingen rytm, bara flöde, och när musiken då och då synkroniserar med rörelserna upplevs det som en underbar slump. Ljudmattan intensifieras i slutet och lägger sig som mjukt vadd runt Dan Johanssons och Shi Pratts utsökt samkörda duett.

Först i slutbilden, när Asher Lev går över scenen en sista gång, lyckas jag tyda den där första gesten med händerna och det imaginära klotet: Det är ju ett ljus han håller! Som han skyddar från vinden med andra handen! När jag går hem och bläddrar i mina konstböcker hittar jag gesten i George de la Tours målning ”Josef med Jesusbarnet i timmermansverkstaden” (1645). En nattbild där Josef ses borra ett stort hål i en kloss, upplyst av ljuset som hålls av Jesus. Vilket underbart sätt att ge en dansföreställning fortsatt liv långt efter att ridån fallit.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Scenrecensioner
  • Scenkonst
  • Kultur & Nöjen
Annons:
toppnyheterna just nu