I maj 1945 förvandlades Malmö museer till förläggning för judiska flyktingar
från Tyskland och Frankrike. Sängar ställdes upp under tavlorna i
korridorerna. Malmöbor kom dit med mat och godis.
Om ett kommunalråd då sagt: ”Det kan inte vara ett kommunalt problem i Sverige
att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Europa”.
Eller ”Vi vill inte ha hit dem”. Eller ”Vi kommer att undersöka vilka
möjligheter vi har för att stoppa denna cirkus”...
Då hade han så småningom fått skämmas. Historien brukar inte behandla den
sortens oförmåga till medkänsla särskilt förlåtande.
Men byt ut ”Europa” mot ”Asien och Afrika” och du har tre ordagranna
formuleringar från det moderata kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman apropå
det planerade boendet i Vellinge kommun.
Det handlar om ensamma barn på flykt från elände (även om Ljungman skriver
”tonårspojkar”, vilket för honom uppenbarligen är en skillnad). Det handlar
om ett temporärt transitboende. Det handlar om trettio platser, trettio
hjälpbehövande människor i en kommun med 33 000 invånare.
Det är inte bara på badbryggorna folk behöver lära sig lite vanlig hyfs och
medmänsklighet.