Sparks låter Bergman sjunga ut - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Sparks låter Bergman sjunga ut

Sparks låter Bergman sjunga ut
BILD: Foto: Pontus Lundahl

Sparks låter Bergman sjunga ut

Kultur & Nöjen. Sparks har tidigare gjort låtar om 1900-talsikoner som Albert Einstein och Morrissey. Nästa i tur är Ingmar Bergman. På fredag är det världspremiär för duons musikal om Bergman, ett beställningsjobb för svenska P1.

Att Sparks en dag skulle göra en musikal var ingen högoddsare. Det oväntade är att den skulle komma att handla om en svensk filmregissör, förvisso berömd och beundrad världen över.
– Med Sveriges Radio som uppdragsgivare måste pjäsen åtminstone delvis vara svenskspråkig. Det där var ju en stötesten, erkänner Russell Mael. Vi behövde ett svenskt tema, och kläckte idén om att göra en fantasi om Ingmar Bergman. På så sätt kunde vi inkorporera det svenska, men ändå hålla problematiken på ett plan som är universellt giltigt.

Pjäsen tar sin utgångspunkt i Cannesfestivalen 1956, där ”Sommarnattens leende” belönas med Guldpalmen. Framgången leder till inviter från Hollywood, erbjudanden som är potentiellt förödande för konstnärens integritet. Det är inte långsökt att se en parallell till Sparks och popvärldens krav på förenkling och tillgänglighet.
– Pjäsen skrevs inte med det i åtanke, men efter ett tag blev vi medvetna om hur den där konflikten mellan kreativitet och kompromissvilja egentligen lika väl beskriver vår egen historia. Bergman hamnar i ett mytologiskt Hollywood som hoppas att hans trovärdighet ska smitta av sig. Själv hoppas han få loss pengar för att, vid sidan av, iscensätta sina egna projekt.

Samarbetet med Sveriges Radio och regissören Marie Wennersten har dock inte märkts av sådana konflikter.
– Så snart vi fått ramberättelsen godkänd har vi kunnat jobba efter eget huvud. SR har månat om att vi ska vara så trogna vår egen vision som möjligt, de vill ha en musikal med den känsla och konstuppfattning som är Sparks.

Till denna hör flera olika ingredienser. De viga sjumilaklivs-melodierna, tydligt komponerade. Mötena mellan olika genrers idiom. Samt de komplexa texterna, vägda på guldvåg och därför svåra att översätta.
– Alla inblandade har varit angelägna om att bevara den rätta tonen, både i ordvalen och i hur orden faller i sångfraserna. Eftersom jag inte talar svenska kommer jag aldrig att få veta hur de lyckats, men jag litar på regissören.

På scen uppträder Sparks normalt sett i en mycket visuell show, men nu är det radioteater. Bildlöst.
– I detta stadium, ja. Vår ambition är att snart sätta upp pjäsen på scen. Men musiken som sådan är filmisk, den är gjord för att framkalla bilder.

Russell Mael påpekar att ”The Seduction of Ingmar Bergman” är en fantasi och ett verk som lever sitt eget liv. Ändå hoppas han att musikalen säger något om Bergman.
– Det är en musikal, den är bigger than life. Men vi hoppas förmedla något om Bergmans personlighet, trots att vi inte håller oss till hans biografi eller till innehållet i hans filmer. Det finns ögonblick av bländande Hollywood-prylar som går stick i stäv med hans estetik, men också inslag som reflekterar det jag uppfattar som Bergman.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
  • Håkan Engström
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu