”Prototype” misslyckades med att fånga den stora publikens uppmärksamhet när det släpptes 2009. Det finns antagligen något att lära sig om estetisk presentation i den informationen.

För ”Prototype” var ett spel i jakt på en identitet utan att någonsin hitta den. Även om vi bortser från de problem med kontroll och spelstruktur som fanns hade spelet små chanser att tilltala en bred målgrupp eftersom det saknade en tilltalande yta.

”Prototype 2” har inte lärt sig något om vikten av presentation och det är svårt att tycka om någon av karaktärerna vilket leder till att man inte blir engagerad i berättelsen.

Inte för att det är särskilt mycket man missar om man hoppar över den.

Den här bristen på identitet gör att det känns som om man har spelat ”Prototype 2” förut.

Det här är ett actionspel i tredjeperson där man har alla möjligheter att röra sig i en öppen miljö och förstöra saker medan någon försöker påminna dig om att det finns en anledning till att du gör det.

Som om du bryr dig.

Det är friheten som är det här spelets största styrka, och ”Prototype 2” gör det mesta bättre än det första spelet, men det når inte upp till genrens höjdpunkter med spel som ”GTA”, ”Just Cause 2” eller ”Infamous”-serien.

”Prototype 2” är underhållande när man spelar det, men man glömmer det i samma ögonblick som man stänger av.

Och då finns det alltid något annat som tar din uppmärksamhet.