Det var ett av de där ljuspistolsspelen som var väldigt populära under det årtiondet. Där man med en plastpistol pekade mot tv:n och sköt på allt som rörde sig.

Precis som arkadhallarna hade genren i stort sett dött ut innan de rörelsekänsliga kontrollerna till dagens konsoler gjorde att den fick nytt liv.

Det känns lite som konstgjord andning för den här genren har egentligen aldrig evolverat till något annat än vad den var redan med ”Duck Hunt” till NES.

”House of the Dead 4” använder PS Move för att skjuta mot tv:n medan spelet guidar dig genom olika miljöer. Har man spelat något tidigare spel i genren vet man exakt vad man kan förvänta sig.

Lättsam underhållning som har kvar tydliga spår av sitt ursprung, där mycket av speldesignen går ut på att få ungdomarna i arkadhallen att lägga in nya tiokronor i maskinen för att fortsätta spela.

Att man inte försöker att göra mer av den här genren idag är förvånande, den är så låst i sin tid och sammanhang att det är svårt att riktigt ta den på allvar.

Som att lyssna på Limp Bizkit 2012.

Nu kan jag inte låta bli att gilla ”House of the Dead 4” ändå. Ända sedan jag spelade ”Time Crisis” på Liseberg första gången har det här varit ett tidsfördriv för mig.

Och även om spelet aldrig är i närheten av genrens höjdpunkt (”Point Blank”-serien) går det att ha väldigt roligt med det.