Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Surrealisternas musa

Surrealisternas musa
Ma gouvernante - My nurse - Mein Kindermädchen av Meret Oppenheim på
Moderna Musset c/o Malmö KonsthallBILD: Foto: Lisbeth Westerlund

Surrealisternas musa

Kultur & Nöjen. Det sticker till en aning i hjärttrakten när jag läser en faders oroade brev till psykoanalytikern C G Jung. Inte så mycket för pappans skull som för dotterns, tvånget att anpassa sig efter tidens normer andas genom raderna.

. Brevet är daterat 1935 och pappan oroar sig för att hans dotter Meret Oppenheim skulle lida av någon neurotisk komplikation, som skulle kunna försvåra hennes ”förståndsmässiga” utveckling. Hennes ”okonventionella leverne” ställde till med bekymmer för den borgerliga familjen.

Idag skulle konstnären Meret Oppenheim ha fyllt 100 år. Födelsestaden Berlin firar detta påpassligt med den största retrospektiva utställningen någonsin på Martin Gropius Bau. Meret Oppenheim var och är en konstens guru, det blir alltmer uppenbart ju längre in i utställningen man kommer. Det råder andäktigt samförstånd oss besökare emellan när vi rör oss försiktigt mellan objekten och låter målningar, fotografier och assemblage ha sin inverkan. Här och var undslipper vi en och annan suck av habegär inför de mest underbart surrealistiska smycken – eller vad sägs om ett halsband i guld med en sinnligt putande mun? Här finns också pälskoppen som fick surrealisterna att jubla, men även hennes porträtt med tatuering från 1980, där hennes kortklippta huvud fått arkaiska drag, ännu ett bevis på hennes modernitet och hur hon hela tiden låg steget före.

Meret Oppenheim firades som surrealisternas viktigaste konstnärinna och på samma gång deras musa. När Man Ray fotograferade henne naken på 1930-talet vågade hon inte ens öppna munnen, enligt egen utsago. ”Det var först när vi möttes tjugo år senare som han upptäckte att jag kunde tala”, säger hon i den film som visas på utställningen.

Hennes devis ”Friheten är inte något som man får på köpet, den måste man ta sig”, gällde såväl inom konsten som i samhället. Redan vid genombrottet med pälskoppen i mitten på 1930-talet laddade hon vardagsföremålen med sexualitet. Hierarkier bekymrade henne föga. Hon fann glädjen i det paradoxala och förstod tidigt som ingen annan naturens likgiltighet inför människan. Inget berg tycks så gammalt och obönhörligt ogenomträngligt som hos Oppenheim.

I sin barndom fick hon sig så mycket natur till livs att hon utan vidare kunde leva i en stad, lär hon själv ha sagt. Bäst tycks hennes originalitet kunna jämföras med en fjärils, och så förstod hon sig själv: som en fjäril som befriar sig ur sin kokong, som fladdrar från blomma till blomma och som njuter av sin korta dag.

Oppenheims första retrospektiva utställning 1967, på Moderna museet i Stockholm, sägs ha varit avgörande för hennes internationella genombrott. De vita balskorna som påminner om en kalkon redo för ugnen, inköpta av Moderna, återfinns i utställningen. Kanske är det just därför jag tycker mig se henne gå igen hos så många svenska konstnärinnor. Meret Oppenheim ville dock inte reduceras till en feministisk konstnär, till ett kön som hon säger, ändå skapade hon devisen: Gråt inte, arbeta! Se där. Vad gäller C G Jung kunde inte han heller hitta något större fel på ”flickan”.

KRÖNIKAN

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu