Romerna är inte bara den största etniska minoriteten i Europa (sju till nio miljoner människor) utan också den fattigaste, och den som är mest utsatt för diskriminering. De är ”de andra”, och som sådana ofta målet för statligt sanktionerad segregation och rasism från grupper och enskilda människor.
Det är alltså ingen nyhet att romerna blir offer. Men det är en ovanlig nyhet att de har vunnit en betydande rättslig seger. Nyligen beslutade Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, ECHR, att bifalla talan för femton romska skolelever i Kroatien, där romer utgör ungefär en procent av befolkningen. Romer från Medjimurjeregionen stämde år 2002 ett antal grundskolor eftersom de femton systematiskt missgynnades och bara fick del av trettio procent av den annars obligatoriska undervisningen.
Som skäl angavs deras bristande språkkunskaper. Romer lever i getton, och de vuxna talar mycket lite kroatiska.
Stämningen tillbakavisades i två lokala instanser, varpå Kroatiens högsta domstol fastslog domen efter att ha dragit fötterna efter sig i sex år. En orimligt lång tid, enligt Europadomstolen.
Men romerna tog alltså sitt fall till ECHR och vann. Det är inte barnens fel att deras kroatiska är bristfällig, och det är inte – vilket inget annat heller är! – skäl att diskriminera dem. Vid sidan av den symboliskt viktiga segern fick eleverna 4 500 euro var i skadestånd, och ytterligare 10 000 euro var för att täcka omkostnader under processen.
Det här ser onekligen ut som ett rakt och enkelt fall, en viktig seger för romerna, något att vara stolta över. Tidigare finns ett juridiskt beslut om att det är olagligt att sätta romer i specialklass, vilket har gjorts i Tjeckien. Nu är det alltså också illegalt att sätta dem i särskilda klasser, skilda från resten av undervisningen.
Ändå har romernas seger delat romerna i Medjimurje. Det sägs att många av dem som bor där ville avstå att driva fallet rättsligt. Varför? Det finns ett enkelt svar: Rädsla. Romerna är rädda för att domen från ECHR ska leda till ännu mer diskriminering från deras icke-romska grannar.
Det är paradoxalt att ett domslut för större tolerans och integration av romer har väckt deras egen ilska. Och det i sin tur visar hur uppenbart osäkra de känner sig på sin plats.
Det kommer att krävas en större social förändring i Europa, inte bara ett beslut i en domstol, för att slutligen få den osäkerheten att försvinna.
författare
Översättning: Andreas Ekström