”Om nittiotalets tongivande antimuslimska politiker var Jean-Marie Le Pen och 00-talets var Pia Kjaersgaard, så råder det ingen tvekan om att tiotalets kung på Europas islamofoba tron heter Geert Wilders”, konstaterar Magnus Linton i sin reportagebok ”De hatade. Om radikalhögerns måltavlor”.
Varför tar sig kungen tid att besöka en liten provinsstad som Malmö? Vore det inte rimligt att han istället ägnade sig åt det politiska reparationsarbetet hemma i Holland? Wilders parti, PVV, gick ju på grund i höstens val och förlorade en tredjedel av sitt väljarstöd. Andelen röster sjönk från femton procent till tio procent. En trolig förklaring till förlusten är att Wilders i valkampanjen drev kravet Holland ut ur EU istället för att nöja sig med den gamla framgångsformeln: islam ut ur Holland.
Borde inte Geert Wilders nu prioritera varumärkesvård? Jo, och det är väl just därför han trots bakslaget i valet reser till Malmö. För att markera att det är kärnverksamheten som gäller. För att hjälpa till att göra Malmö till ett centrum för antimuslimsk agitation i Norden.
Vad kommer Wilders att säga i Malmö? En kvalificerad gissning är att han kommer att slå fast att islam är en farlig företeelse. Om han med ”islam” avser terrorister och fanatiker är det ett trivialt påstående. Om han med ”islam” verkligen menar islam, en världsreligion med oräkneliga schatteringar är det ett meningslöst påstående.
Det Wilders har att säga är alltså antingen trivialt eller meningslöst. Och kanske är det också därför Wilders väljer att resa till Malmö. I hopp om att här på det ena eller andra sättet hindras från att säga det han förväntas säga. Ingenting stärker hans varumärke mer än att inför tv-kameror få säga att han inte får säga det han vill säga.
Det är den svenska avknoppningen av det danska Tryckfrihetssällskapet som står för arrangemanget. Journalisterna Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard, centralgestalter i det svenska respektive det danska sällskapslivet, har numera också en tidning tillsammans. Den ska genom att ivra för islamfrihet värna tryckfriheten (eller om det möjligen är tvärtom). Dispatch International heter i alla fall publikationen, och den ska så småningom komma ut varje vecka, i såväl nät- som printversion. I nätversionen dessutom på fyra språk, inte bara svenska och danska utan också engelska och tyska. Inte illa i tider av galopperande tidningskris.
Jag tar mig en provtitt på nätet, och ser att Dispatch International just nu slåss för yttrandefriheten genom att driva kampanj mot muslimska böneutrop i Botkyrka. Lite i förbifarten jämför Carlqvist den antirasistiska tidskriften Expo och den svenska kyrkan närstående nättidningen Seglora smedja med Stasi, KGB och Gestapo.
Och nu ska hon och Hedegaard få etableringshjälp av Geert Wilders.