När sådant som får och måste ta tid värderas allt högre får också konsthantverket en plats närmre scenkanten.
Nationalmuseum i Stockholm har just nu en stor utställning. Konsthantverk visas även på Wanås i norra Skåne, liksom på Keramiskt center, som öppnade i Höganäs i söndags.
Och till Landskrona konsthall strömmar just nu besökare för att se Connecting, en internationell utställning med konsthantverk av 40 professionella konsthantverkare från Sverige, Danmark, Finland, Norge och Tyskland.
Resultatet under de första fem dagarna: Över 700 besökare.
– Det är mer än det brukar vara, säger Birthe Widbrand, intendent på konsthallen.
Man skulle kunna säga att berättelsen om konsthantverkets ökade popularitet är densamma som berättelsen om den så kallade slow-rörelsen, en rörelse som också skapat ett ökat intresse för sådant som surdeg och längdskidåkning. Men riktigt så enkelt är det inte. Att odla konstiga jästsvampar och testa olika vallor är en trend, alltså en företeelse som gäller nu, och som snabbt kan bytas ut mot något annat.
Och snabbhet är inte ett begrepp som passar konsthantverksvärlden, där det tar år att tillskansa sig det hantverkskunnande som ligger till grund för verken.
Flera utövare understryker också att deras arbete inte är en del av en hantverksvåg.
En av dem är Cornelia Patz-Nahm, tysk konsthantverkare som tagit initiativ till Connecting, och vars verk går att se just nu i Landskrona.
– Idag finns det en ökande hobbymarknad med självutnämnda hantverkare som gör det svårare för seriöst arbetande konstnärer, säger hon.
I en annan del av konsthallen lyser Jonas Rooths färgstarka, koralliknande glasverk. Han är baserad i Kivik, men arbetar också som utbildningsansvarig på Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs universitet.
Liksom Cornelia Patz-Nahm aktar sig Jonas Rooth för att göra sig till en del av en trend. Att jobba med glaskonst är en helt annan sak än att lära sig sticka på Youtube.
– Jag som har åtta års utbildning känner mig inte riktigt hemma i gör det själv-temat. Det här är viktigare än bara en hobby, säger han.
Men slow-rörelsen har betydelse för konsthantverkets ställning. När Nationalmuseum i Stockholm öppnar sin konsthantverksutställning kallar de den för Slow Art, och kopplar i utställningskatalogen konsthantverket till slow-rörelsens förespråkande av ”en tillvaro, som inte styrs av en ständig kamp mot klockan, ekonomisk profit och kortsiktig köp-slit-släng-konsumtion.”
Vad det också handlar om är ett ökat intresse för den så kallade tysta kunskap som konsthantverkare besitter. Att lära sig de tekniker som krävs är endast möjligt genom praktisk övning, att tyst nöta in färdigheten i kroppen.
Enligt Jonas Rooth har de senaste decenniernas teoribaserade, konceptuella konst skapat ett tomrum som det praktiska kunnandet har dragit fördel av, och därmed även konsthantverket.
– Jag tror att det inom konsten finns ett sug efter materialisering. Studenterna på Valands konsthögskola har börjat kräva färglära till exempel. Det behöver man inte som konceptuell konstnär. Men behovet kommer tillbaka. Det finns ett vakuum som jag tror kan gynna konsthantverket, säger han.
En av dem som kan vittna om den tysta kunskapen är Pernilla Norrman, som också hon ställer ut på Landskrona konsthall.
– Det har tagit år för mig att lära mig att göra de här kärlen, säger hon och pekar på sina trädstamsformade, brunröda kärl med tunna väggar.
– I vanliga fall kommer leran färdig och inpackad i plast. Men den lera jag använder gräver jag själv upp i ett nedlagt tegelbruk utanför Ystad. Jag rensar den från bokollon och löv. Sedan drejar jag, och bränner kärlen så hårt det går, upp till fem, sex gånger. Leran har legat på samma plats sedan istiden. Det här är ett arbete där jag förhåller mig till tiden, platsen och materialet.
Många av Sveriges professionella konsthantverkare är organiserade i Konsthantverkscentrum. Organisationen finns även på plats i Malmö i form av Konsthantverkscentrum syd, som Pernilla Norrman arbetat med att etablera med stöd från Region Skåne sedan sex år tillbaka.
Organisationen har cirka 150 medlemmar i Skåne.
– Konsthantverket i Skåne står starkt, men är väldigt näringsinriktat. Jag tror det beror på att det inte finns någon högskoleutbildning här som i Stockholm och Göteborg. Det gör att förnyelsen kanske inte är lika stark som andra delar av landet. Att vidareutveckla sin kunskap och sitt konstnärliga uttryck kräver tid som inte alltid finns i kombination med ett fungerande företagande, säger Pernilla Norrman.
Utställningen i Landskrona konsthall pågår fram till den 26 augusti.