När min pappa var nyskild befann han sig plötsligt i samma situation som många äldre medelåldersmän efter en skilsmässa: ensam med svagt socialt nätverk. Inte så "Happy, Happy" för att tala Maria Svelands språk. Varje söndag umgicks vi och väldigt ofta gick vi på shoppinggallerior. Burlöv Center, Center Syd i Löddeköpinge, Nova Lund, Mobilia. Vi var överallt. Och när Entré på Värnhem satte svängdörrarna i rörelse så, jajamen, var vi där redan på premiärhelgen.
Få saker är så föraktade som shoppinggallerior, oavsett var man befinner sig på det politiska spektrumet. De ses som kommersialismens slaskhink. Som klädkedjornas triumf över små, mysiga butiker. Som ett dumt tidsfördriv, ungefär som att följa Melodifestivalen. Att det dessutom är familjevänligt gör det knappast mer populärt, det mesta som är familjevänligt anses ha lägre status (tacos på fredagar, någon?).
Själv älskar jag gallerior. När jag är utomlands besöker jag alltid landets "malls". Allt är samlat på en plats. Det är bekvämt och enkelt. Galleriorna fyller ett behov, framförallt för de som inte går till Konsthallen på söndagar, eller några andra dagar. Sedan ska man inte underskatta värdet av jämn temperatur heller.
Det är svårt att göra fel i en galleria. I en undersökning där man jämförde hur besökare på en konsthall upplevde besöket fann man att personerna från medel- eller överklass uppskattade det fria, att de kunde titta på tavlorna i den ordning de själv ville, fram och tillbaka eller i cirklar. Personerna med arbetarklassbakgrund blev däremot stressade och ville gärna ha tydliga pilar och markeringar för hur man skulle gå och i vilken ordning tavlorna skulle tittas på. På gallerior är problemet löst. H&M ligger rakt fram och toaletten är till höger. (Utgången är däremot ofta svårare att hitta.)
Enligt en amerikansk forskare är den moderna amerikanska gallerian 1900-talets svar på renässansträdgården. Komplett med fontän och avkopplande växter. En annan forskare jämför gallerian med en katedral, i en ekonomi där shopping blivit postmodern religion. Jag är medveten om konsumtionens baksidor: miljön, kinesiska slavfabriker och reklamvärlden "som blir allt skickligare på att sno våra drömmar och begär, förstärka dem hundra miljoner gånger och sedan sälja dem tillbaka till oss för dyra pengar", som Peter Englund skriver i sin essä om skyltfönstrets historia.
Ändå. När det gigantiska köpcentrumet Emporia öppnar i Hyllie i år kommer jag vara där.