Vad ser du själv till att inte missa?
– The Black Keys. Frank Ocean ser jag också mycket fram emot.
Vad kommer du att fokusera på i din festivalbevakning?
– Pop och rock, elektroniskt och lite r'n'b. Främst stora akter men även några mindre som är spännande att lyfta fram. Det blir bland annat ett återföreningstema med Blur och Kraftwerk i spetsen.
Hur står sig Way Out West i konkurrens med andra festivaler du varit på?
– Klart godkänt. Det är gött att området är så tajt och att det går att fortsätta ute på klubbarna när spelningarna i Slottsskogen är slut. Samtidigt saknar jag Roskildefestivalens tältscener, de ger en annan intimitet.
Vad tycker du kännetecknar en bra festival?
– Att det händer mycket runtomkring som visar på festivalens identitet och inriktning, så att det finns mer att uppleva än bara musiken. Men även rent praktiska grejer, som bra schemaläggning till exempel.
Du har bevakat festivaler förr. Är det fortfarande samma känsla att gå på festival när man är där i tjänsten?
– Det säger lite sig självt att det inte blir det. Man kan inte vara lika flexibel med de konserter man ser, man har ett späckat schema att följa. Det bästa med festivaler är att hänga runt och bara se vad som händer, och den aspekten faller lite bort när man bevakar. Men bortsett från det är det ett fantastiskt roligt jobb.