"Det låter som det låter för att jag är som jag är"

”Jag ska visst spela på Hultsfred” utbrast Kissey Asplund en dag i april när hon stod och kollade mejl i kompisens affär i Malmö.

Det visade sig att någon bland de som planerar Rookiescenens artister hade hittat hennes Myspacesida på internet.

Två månader senare är det dags att visa upp sig för musiksverige.

Sydsvenskan tog rygg på Kissey och följde henne under hennes Hultsfredsäventyr.

Torsdag 13.45 Ankomst till Hultsfred.

– Det låter som det låter för att jag är som jag är, säger Kissey på festivalens backstageområde. Jag har spelat solo i två år. Att spela här på Hultsfred känns bara roligt. Men det har varit lite kaos hittills.

Som en liten överraskning visar det sig att två medlemmar ur det franska ljudkollektivet Papa Jazz som producerar Kisseys beats är på ingång från Paris.

16.15 Avmarsch till P3:s tält på festivalområdet.

–  Var ligger P3-tältet, undrar Andreas Hansson, Kisseys dj.

Man beslutar att ta sikte långt ut på udden bortom Pampasscenen. Där någonstans ska tältet ligga enligt festivalprogrammets högst förenklade karta.

Trots en strid motström av svettiga festivalare på väg från konserten med de amerikanska folkmusikpunkarna Flogging Molly hittar man rätt.

16.30 Medverkan i radioprogrammet ”Gör det själv”.

–  Jag älskade henne så fort jag hörde henne, annonserar programledaren Nora Alawie upp-ifrån scenen.

Inför en bänkad publik framför Kissey låten ”With You”.

18.10 Backstageområdet.

Trots en stärkande kopp kaffe ser Kissey fortfarande lite uppgiven ut.

–  Fransmännen är vilse. Det var något problem med den ena killens armband så han kommer inte in bakom scenen.

Efter några telefonsamtal över det alltmer sviktande mobilnätet meddelas det från fransmännen att allt är ordnat.

19.00 Logen bakom Rookiescenen.

Logen är en byggbarack med en sjöutsikt i vykortsklass. Samtidigt som Kissey gör sig i ordning för konserten pratas det musikskapande med de två fransmännen som äntligen hamnat rätt.

–  Vi var tvungna att komma hit och stötta Kissey i dag, säger Polo, en av de två franska producenterna. Vi hittade henne på Myspace och fastnade direkt. Det var hennes röst, hennes visuella stil och hur hon utvecklar de beats vi skickar till henne.

19.10 Problem.

–  Jaha, jag får väl koppla in Ipoden och bli Mr. Trycka På Play då, säger Andreas Hansson.

Det visar sig att de två skivspelare som han behöver för att backa upp Kissey inte finns på scenen.

20.04 Framträdandet.

Kaostendensen håller i sig. Under de första takterna går inte ljudet ut i de stora högtalarna vid sidan av scenen. Ljudteknikerna springer benen av sig, kollar kopplingar och kliar sig i huvudet.

Efter några förvirrade sekunder sprakar det till i ljudsystemet och Kissey kan ljudmässigt mäta sig med de gamla rockrävarna i Velvet Revolver som ett par hundra meter bort spelar för allt vad tygen håller på Hawaiiscenen.

Allt eftersom strömmar fler och fler åskådare till. Bland den allt större skaran av gungande huvuden syns snart både spontandans och händer i luften.

–  Jag var på väg till tälten och hörde att det var musik här, säger Rebecka Rother som kommer släntrande från mattälten. Det är inte direkt min stil men det är bra. Hon kan verkligen sjunga.

20.31 Tillbaks i logen.

”Tack för den här gången!” Efter exakt 23 minuter tackar Kissey för sig och går av scenen.

”Fy fan du satte ju allt!” Kompisen Katja Wänberg studsar upp för de lastpallar som bildar den provisoriska trappan in till logen.

–  Det gick okej, säger Kissey. Det går alltid att förbättra men jag är jättenöjd. De lyckades till och med fixa fram ett par skivspelare också!

–  Såg ni punkarna som dansade pogo? frågar Johan Persson som för dagen både har agerat chaufför och allmänt stöd.

Logen är Kisseys fram till klockan nio. Efter dess hägrar mingel på backstageområdet.

Fredag 11.10 Hultsfreds stora parkering.

I takt med att solen förvandlar gräsmattan till en dammatta vaknar Malmögänget upp. Nattens logement utgjordes av en blå Nissan.

–  Det blev rätt sent igår, säger Kissey. Jag satt i backstageområdet och pratade med fransmännen.

Betyget för Hultsfredsäventyret blir fem dammiga festivalhattar av fem möjliga.

–  Vi lyckades nog hinna med det mesta man ska göra på en festival. Fast vi gjorde det på ett dygn!