Jozsef Somi, enhetschef och t f chef på Lunds stadsbibliotek.
Hur ser du på den stora gallringen på Malmö stadsbibliotek?
– Jag vet ärligt talat inte vad som är sant i detta, jag har läst i
Sydsvenskan och Skånska Dagbladet, det har stått lite olika saker. Gallring
är annars lika naturligt som att köpa, tar du in 3 000 nya böcker per år
måste du ta bort lika många.
Hur gör ni med bokgallring på Lunds stadsbibliotek?
– Vad jag förstår behöver de utrymme i Malmö. Här i Lund håller vi ungefär
samma mängd böcker, trots förändringar i verksamheten. Vi har inga planer på
att ta bort 25–30 procent av bokbeståndet för att skapa till exempel en
scen.
– Vi har året runt en hylla varifrån vi säljer böcker som vi gallrat ut. Så
gjorde vi också under den senaste kulturnatten och det var mycket populärt,
jag hörde inga negativa röster.
Hur gallrar ni?
– Vi tar bort inaktuell facklitteratur och sådan där uppgifterna är felaktiga.
Vi gallrar bort slitna böcker. Vissa nyutkomna böcker är väldigt populära,
då kan man behöva köpa in, säg, femton exemplar för att möta efterfrågan,
men efter några år finns inte behov för mer än två tre ex.
– Vi gallrar också bland det minst utlånade, men den listan kan man inte följa
slaviskt, det kan bli väldigt fel.
Birgitta Gellerstam Olander, universitetslektor i biblioteks- och
informationsvetenskap vid Lunds universitet (LU). Startade för drygt femton
år sedan LU:s bibliotekarieutbildning.
Hur ser du på den stora gallringen på Malmö stadsbibliotek?
– En motiverad åtgärd, för böcker som inte lånats ut på fem år. Gallring är
inget konstigt även om det bara handlar om att skapa plats.
Hur ser trenden ut när det gäller bibliotekens förvandling?
– Trenden är densamma i Sverige och övriga västvärlden. Och det är inte
biblioteken som förändras utan samhället, utvecklingen går mot digitala
informationssamhällen, allt ska vara tillgängligt omedelbart. Då vore det
väldigt konstigt om biblioteken skulle vara reservat för tryckta medier, det
har de inte varit på flera årtionden.
Vad ska biblioteken vara idag?
– Mötesplatser, det behovet har förstärkts hos folk under de senaste 25 åren.
Samhället har få mötesplatser där det inte kostar.
– Biblioteket ska också vara en resurs för information och upplevelser, man
ska till exempel kunna läsa skönlitteratur och lyssna på musik. Men detta
behöver biblioteken inte tillhandahålla fysiskt, människor ska även kunna få
det i hemmet via sina datorer och alla tider på dygnet. Så som vi idag
förväntar oss att få tillgång till information och upplevelser.
Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening.
Hur ser du på den stora gallringen på Malmö stadsbibliotek?
– Jag är förvånad över att debattens vågor gått så höga och hållit i sig så
länge. Gallring är vanligt och nödvändigt för att biblioteken ska kunna
hålla moderniteter, samlingar och tjänster.
– Även stora gallringar som den i Malmö är naturliga, så länge de stämmer med
vad besökarna efterfrågar och behöver. Folkbiblioteken är en
bruksinstitution, inte en bokmuseal företeelse som samlar böcker av
antikvariska skäl.
– I grund och botten ska biblioteksföreträdare vara glada över att folk
reagerar på att böcker mals ned eller bränns upp. Den inställningen visar
att biblioteket och dess verksamhet har ett högt värde.
Vad ska ett folkbibliotek ägna sig åt i dag?
– Här hamnar vi för lätt i diskussioner om vilken nymodighet biblioteken ska
erbjuda. Men apparater och tekniska former är inte poängen. Uppdraget är att
samla, ordna och göra tillgängligt och det kan ta sig många olika uttryck:
muntlig berättartradition från en scen, författaraftnar, medialabb. Detta
ska man utveckla så mycket som möjligt. Och trösklarna måste hela tiden vara
låga så att folk lätt kan ta till sig bibliotekets innehåll.