Frånvarande frågor

Det finns saker som man aldrig trodde att man skulle få läsa i en svensk morgontidning. Som Jan Söderqvists recension av filmen ”Utlämnad” i Svenska Dagbladet. Hör på denna retoriska fråga: ”Är det orimligt att hårdföra och hänsynslösa terrorister avlockas information med något mindre milda metoder än dem med vilka man förhör exempelvis snattare eller bigamister om de efterfrågade uppgifterna kan rädda många tusentals människoliv?”

Nej, svenska kulturskribenter brukar inte tala sig varma för tortyr, brott mot de mänskliga rättigheterna brukar inte applåderas. Ändå har det varit förvånansvärt tyst om Söderqvists text. Jan Aghed skrev en kommentar här på kultursidan (se länk ovan till höger), men i övrigt har jag inte hört ett knyst.

Kanske inte så förvånande ändå: den svenska kulturdebatten är extremt selektiv. Mänskliga rättigheter anses förstås viktiga, men oftast mer i teorin än i praktiken.

Och den senaste veckan har ju debatten haft annat att göra. Häromveckan anklagade Andreas Malm i DN den nyliberale debattören Johan Norberg för att sprida islamofobiska idéer om Sverige som en ”enidéstat” där ”kryperi för islam regerar”. Malm hänvisade till en bok av Bruce Bawer, där Norberg citeras. Men läser man Bawers bedrövliga bok står det alldeles klart att Malm antingen inte klarar av att citera korrekt, vilket är rätt graverande, eller inte ens vill citera korrekt, vilket är ännu mer graverande.

Detta är ingen tolkningsfråga. För Johan Norberg uttrycker inte några islamofobiska tankar när han citeras i boken. Ändå vill Malm att en nyliberal debattör som Norberg ska framstå som fienden. Varför? För att det är vänsterdebattören Malms övergripande tes att den ”organiserade islamofobin lever i produktiv dialektik med Västerlandets borgerliga offentlighet.” Då gäller det att hitta någon från fiendelägret som kan bära denna skuld. Guilt by no association, kan man kanske kalla det.

Det undermåliga journalistiska omdömet från Malms sida och DN:s klumpiga hantering av ärendet har gjort det väldigt svårt att diskutera sakfrågan. Det hade varit intressant att diskutera varför islamofobi tycks vara en ickefråga för många liberala skribenter (eller varför antisemitism är en icke-fråga för en vänsterdebattör som Andreas Malm). Men efterspelet har varit en veritabel belägring där bloggande fans till Johan Norberg har kämpat för idolens heder allt medan slutna DN åberopat sin hävdvunna ofelbarhetsdogm och mumlat om rättshaverister. Hade tidningen från början bara gjort en pudel för det uppenbara misstaget hade saken idag varit ur världen.

Men icke. Till dags dato har Expressen, Kulturnyheterna i SVT, Medierna i radions P1, TV4 och en armé av bloggare ägnat åtskilligt utrymme åt att debattera nyliberalernas heder och DN-vänsterns skuld. Johan Norberg har förstås rätt att vara förbannad, och i grunden finns här en relevant pressetisk fråga om transparens och trovärdighet. Men det finns också en kritisk punkt när en legitim debatt inte bara får bisarra proportioner, utan också etiska implikationer: Finns det verkligen inga andra människor vars rättigheter de facto är kränkta, vars öden också är värda en smula medial uppmärksamhet och upprördhet?

Jag har ett förslag: Vad sägs om en diskussion om varför det är okej att i svensk dagspress propagera för tortyr?

DANIEL SANDSTRÖM

Sydsvenskans kulturchef