Ambitiös filtrering

Filter är det geniala namnet på ett nytt och heroiskt tidningsprojekt som drivs av gänget bakom fotbollsmagasinet Offside. Jag skriver ”heroiskt”, för djuplodande reportage, skrivna utifrån premissen att det journalistiska berättandet måste återupprättas i Sverige, är sådant man kan få priser för men inget man blir fet på.

Första numret av Filter ger ett blandat intryck, som om man byggt en internationell fotbollsarena, men mest envisas att spela en fotboll som håller normal allsvensk klass. Filter arbetar med en något oklar kalendarieidé som ger intrycket av att man följer en agenda snarare än sätter den. Texterna är välskrivna, men något tama. Saknar litterär spets.

Framför allt är det rätt grabbigt. Jag har litet svårt för magasinets envetna fascination inför manliga entreprenörer av det ovanliga slaget, för den tämligen standardiserade berättelsen om Excentriska Män som tack vare och på grund av sina Besatta Personligheter får vara med om Framgång och Motgång.

Premiärnumret av Filter har lite för mycket av den varan. Vi följer Göteborgskrögaren Håkan Thörnström och hans kamp för en stjärna i Guide Michelin, vi följer reklammakaren och Acnegrundaren Jesper Kouthoofd och hans kamp för att vara fortsatt kreativ, vi träffar knäckebrödsmiljonären, högerextremisten och (eventuelle) Pirate Bayfinansiären Carl Lundström och hans dubiösa kamp för att vara ”oppositionell”. Och så vidare.

Men om helheten kunde varit bättre så är flera av de enskilda texterna klart bra. Just reportaget om Carl Lundström ger en sällsynt inblick i en dold cybervärld och Erik Almqvists fina text om Håkan Thörnström och hans krog är ett stycke svensk kulturhistoria, presenterad med en utomordentlig känsla för vardagsdramaturgi. Där lever ”Filter” upp till sin närmast heroiska ambitionsnivå.

DANIEL SANDSTRÖM

Sydsvenskans kulturchef