Blondinbella skäms inte

Skammen. Den där skammen som passiverar, som får dig att vilja gömma dig för omvärldens dömande och granskande blickar. Skammen över misslyckandet. Skammen över maktlösheten.

Filosofen Arnold Isenberg skriver att ”varje slags skam, hur den än definieras, måste avvisas”. Jag är inte helt enig med Isenberg. Skam kan sannerligen vara en förkrossande känsla – men det händer ju då och då att skammen är på sin plats. Om den där mannen som utsatte en av Sveriges mest kända tonåringar för ett sexuellt övergrepp på en nattklubb i Rimini för några veckor sedan har insikt nog att skämmas, ja, då är skammen på sin plats.

Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, berättar på sin blogg att hon fick två fingrar uppkörda i slidan mot sin vilja mitt på ett dansgolv. Hårt, så att det började blöda. Övergreppet fick henne att avbryta semestern med väninnorna. Hon åkte hem. Hon berättar om tårar och om mardrömmar. Men hon skriver också så här om sig själv och alla andra flickor och kvinnor som blir utsatta för sexuella övergrepp: ”Det är inte vårt fel och vi är inga offer. Vi hamnade på fel plats vid fel tillfälle och nu blir det vår skyldighet att ställa sig upp och säga att det är fel, det är inte okej och vi får aldrig någonsin skämmas över det.”

Blondinbella skäms inte. Och jag hoppas att hennes öppenhet kan bidra till att den skam som alltför många kvinnor upplever i samband med sexuella övergrepp försvinner.

Beklagligt nog har Isabella Löwengrip fått en del mindre trevliga reaktioner på sin öppenhet – allt ifrån de vanliga ”skylldigsjälvdinblondaslampa” till ”det har hon hittat på för att få fler läsare”. Beklagligt nog har hon inte fått så värst mycket stöd, i alla fall inte ifrån etablissemanget. Kanske spelar det inte så stor roll för Blondinbella – hon har sina läsares kärlek ändå.

Men det stör mig att när Katrin Kielos diktar ihop en fejkad våldtäktshistoria i ”Våldtäkt och romantik” (Modernista) så utnämns hon till hjältinna av Åsa Petersen på Aftonbladets ledarsida (som inte fattade att Kielos inte blivit våldtagen) och hyllas i både Dagens Nyheter och Babel, men när en sjuttonåring blir utsatt för ett sexuellt övergrepp in real life och berättar om det med tårar i ögonen, bara för att sedan bli kanonmat på nätet, finns det alltför få som hyllar hennes mod.

Låt oss göra det nu. Du är modig, Isabella, och du har helt rätt: du har inget att skämmas för. Blondinbella är en ung kvinna som blivit orättfärdigt behandlad och som har precis så mycket självrespekt som jag önskar att alla unga kvinnor och män hade.

Tvärtemot Kielos teorier om att vår kultur fostrar unga kvinnor till att vara ”våldtäktsbara” (som om de bara gick omkring och väntade på den där oundvikliga våldtäkten som bara måste ske) visar Löwengrips reaktion att unga kvinnor faktiskt har en medvetenhet om sitt värde, om den egna kroppens gränser, om vad som är okej och inte.

Hundratusentals unga tjejer läser Blondinbellas blogg varje vecka. Hennes öppenhet – hennes skamlöshet – har sannolikt påverkat just dessa unga tjejers sätt att betrakta sin rätt till sina kroppar mer än aldrig så många timmars feministisk undervisning i skolan.

ANN HEBERLEIN

doktor i etik