STOCKHOLM. Bonnierhuset på Torsgatan i Stockholm är liksom lite övergivet där
det står. Verkställande direktören Jonas Bonnier har tagit de viktigaste
delarna av sin koncern och flyttat in till Hötorget.
Det betyder att den gula kolossen med Bonnieremblemet får användas till annat.
Till exempel att ta emot dignitärer som talkshowstjärnan Michael Parkinson,
i representationsrummet på tjugoförsta våningen.
Du har ställt frågor så bra i fyrtio år att du nu får besvara dem i stället.
– Ja. Och det är lättare! Men det här är ju trevligt. Avslappnat. Vi sitter
här i bekväma stolar vid ett trevligt bord med vacker konst på väggarna.
Tänk när vi gjorde ”Parkinson” – jag sa till mina gäster ”vi har fem hundra
personer i publiken och ett tjugomannaband och tillräckligt med lampor för
att steka ägg och ramla nu inte när du går nerför trappan, och så glöm inte
att ha kul!”. Det är ju bisarrt! Det är ingen som tycker att det är kul. Jag
var alltid tvungen att använda de första minuterna till att mjuka upp mina
gäster.
Hur lyssnar man bra?
– Det är en stor konst! Det handlar inte om att titta i ögonen och nicka. Man
måste faktiskt lyssna, och man måste göra det i en situation som är starkt
laddad, med studiomän som gör tecken och... om någon då säger ”jag mördade
min mormor”, då ska man helst inte fråga ”jaha, vad handlar din nästa film
om?”. En gång hade jag besök av dåvarande premiärminister Tony Blair. Jag
frågade om hur han hanterade samvetsfrågorna kring att skicka folk till
krig. Han svarade att det ju finns andra inblandade i besluten. Och jag höll
på att missa det, men fann mig, och frågade ”som vem då?”. Då svarade Tony
Blair: ”Gud”. Och jag visste att det var morgondagens grej för alla
tidningar.
Finns det frågor man inte kan ställa?
– Ja, privata frågor finns det, som man bör undvika. Jag ställer heller aldrig
frågor som är avsiktligt sårande.
Vi talar visst om det här i presens. Betyder det att du tänker komma
tillbaka?
– Talkshowen har jag ju lämnat. Men vissa saker kommer jag säkert göra.
Det blev mycket uppmärksamhet när du intervjuade Meg Ryan. Hon var inte så
samarbetsvillig. Men var det verkligen en så stor krock er emellan som många
sa?
– Eh... ja. Ja, det var det. Hon ville inte vara där. Hon gillade inte mina
reaktioner på hennes dåliga manshatande film... Ja, det spelar ingen roll.
Lärdomen den gången var att den här sortens krockar älskas av publiken. Det
fungerar fantastiskt bra, dramatiskt.
Har ni träffats igen, du och Meg?
– Nej, nej, haha! Och det vill jag inte heller!
Hur har du valt dina objekt?
– Jag är fascinerad av framgångsrika människor, alltså success snarare än
fame. Den enda frågan jag har ställt är egentligen ”hur kan du vara så bra
på det här?”. En talkshow är ingen inkvisition. Jag intervjuar inte
pedofiler eller brottslingar, eller inga som jag vet om i alla fall. Därmed
inte sagt att jag inte ställer tuffa frågor. Jag har alltid ställt tuffa
frågor om det finns tuffa frågor att ställa. Jag frågade Woody Allen om hans
relation till sin styvdotter, trots att hans agent hade avrått. Jag frågade
inte om relationen i sig, utan om hur den hade påverkat hans karriär. Och då
gick det. Han berättade.
Du har varit gift i femtio år. Hur gör man det?
– Man ska ha tur och humor. Mary var lärare, jag var lokalreporter. Och... det
är jag är inte längre. Och hon är inte heller samma person. Då måste man ha
tur och humor, för att kunna växa åt samma håll. Men uppriktigt sagt har det
mer med henne än med mig att göra. Hon är mycket smartare än jag, och har en
djupare förståelse för vilket slags arbete en relation kräver, tror jag.
Du odlar bin. Varför det?
– Hahaha! Det är inte sant! Det står på Wikipedia, eller hur? Hahaha, det är
andra gången någon frågar mig om det.
Och andra gången jag blir lurad av det. Jag frågade en kille härom veckan
om hans doktorsavhandling om smurfarna. Men det var bara hans kompis som
tyckte det var kul att skriva in det där.
– Ja, vad ska jag säga. Jag odlar i alla fall inga som helst bin!
Vi har tid för en fråga till. Du som är bra på frågor, kan inte du ta den?
– Men jag har ju inte gjort någon research!