Dan Hallemar
arkitekturskribent
Det var i Birmingham och det hade precis börjat regna. Hade jag varit i ett vanligt köpcentrum hade jag inte haft en aning om det. Men det här var ett nybyggt och lite tjusigt centrum, The Mailbox. Med det exklusiva köpcentrumets typiska brittiska frontstore Harvey Nichols, men också den tvåhundraåriga skräddarbutiken Gieves & Hawkes.
Och här föll regnet. Den centrala gatan i gallerian var öppen ända upp till himlen. Jag skulle alltså behöva använda ett paraply i köpcentrumet. Jag tolkar det som att det har med en strävan efter äkthet att göra. Genom att låta regnet falla över shopparna sa man: det här är på riktigt. Köpcentrum och gallerior har under de senaste tjugo åren gjort en dygd av att vara något helt annat än verkligheten. Som Finlandsbåten som inte vill kännas vid havet annat än i själva skattefriheten. En dygd av att vara en egen biotop, något helt annat än en brusande, blöt, regnande stad. En bubbla.
Men nu har det hänt något. Det är inte bara regnet i Birmingham som faller över shoppingupplevelsen. Det har smugit sig in i språkbruket också. I Stockholm kallar sig själva ur-gallerian numera för ”Stockholms nya shoppingkvarter”. Notera användningen av ordet ”kvarter”. Det är en stadsterm, något som skänker stadskänsla. Som i kvarterskrog.
I Nacka utanför Stockholm marknadsför sig Sickla köpcentrum som ”köpkvarter”. Entré Malmö har inte hakat på utan kallar sig fortfarande för ”ett nytt inomhuscentrum”, men Triangeln marknadsför sig som en del i ”kvarteren där man hittar KB, Konsthallen, Operan”. Man är ingen bubbla, man är en del av staden. En äkta stadsplats fast torgen därinne känns som något helt annat.
Den här strävan efter att se den verkliga staden som en förebild, en kvalitetssäkrare, återfinns numera också i försäljningen av radhus, som traditionellt betraktats som något som hör det glesa förortslivet till. Men nu hörs allt oftare ordet stadsradhus, eller townhouse, i bostadsbolagens annonser. Inte alltid med koppling till själva staden, mer till staden som livsstil. För dem som till slut flyttar ut ur den, men ändå vill identifiera sig med den.
För det handlar inte om en riktig stad, utan om idén om en stad. Men regnet i Birmingham faller på riktigt och jag får problem när jag försöker skydda mig genom att fälla upp idén om ett paraply.