Så var det dags igen. Myndigheterna meddelar att bland andra ämnena latin
och klassisk grekiska lever farligt vid Lunds universitet. Senast var det
tal om att avskaffa latin och nygrekiska. Nu tänker man att den
framgångsrika forskarutbildningen i klassiska språk kan bibehållas, medan
grundutbildningen avskaffas.
Latin och klassisk grekiska är inga lätta ämnen. De kräver motivation,
energi och grammatiska gymnasiekunskaper som inte är självklara längre.
Skillnaden mellan subjekt och substantiv gick studenten förr hem och slog
upp i smyg, om inte den saken var fullt klar. Nu måste vi starta på vad som
för inte så länge sedan var gymnasienivå. Detta är ett enkelt konstaterande
och inte mycket att göra åt.
Man kan heller inte pytsa ut pengar till alla för att ingen ska bli ledsen.
Inte mycket att gnälla för, och vi måste förstås formulera en handlingsplan,
precis som förra gången. Hindren måste ytterligare sänkas, vi börjar enklare
och höjer nivån med större tålamod.
Men redan vapenskramlet verkar demoraliserande, om man ska locka fler
studenter till sig. Blir du lönsam, lille vän?
Felet finns i belöningssystemet för grundutbildningen. Ämnena får betalt
uppifrån alltefter antalet färdigproducerade studenter. Klassiska språk bär
inte sina kostnader, som det heter i pressmeddelandet. Men inget ämne bär
sina kostnader. Om något ämne bär sina kostnader, beror det på antalet som
läser ämnet är högt, eller högre än något godtyckligt satt minimum. Är det
någon sorts ideal att alla ämnen lockar lika många studenter? Borde det vara
så, och i så fall varför?
Ingen orkar dra eller höra den högstämda retoriken igen om humanioras nytta.
De som inte har begripit den fattar inget nu heller. Men faktum är att varje
dag konsulteras våra ämnen av en, två eller tre representanter för den så
kallade allmänheten, som vill ha hjälp med översättningar till och från de
gamla språken. Varför vill man tatuera latinska texter på sin kropp? Varför
ska det stå "Tills döden skiljer oss åt" i vigselringen på ett utdött språk?
Latin och grekiska är två av lundauniversitetets äldsta ämnen. Fram till år
1800 bedrevs all högre undervisning på latin, och fram till sekelskiftet
1900 var latinkunskaper antagningsvillkor för alla studenter. Vid ett
lärosäte som gärna kallar sig prestigeuniversitet måste det finnas
åtminstone någon eller några personer som behärskar det som alla akademiker
behärskade för hundra år sedan.
Men varifrån ska de tas, utan grundutbildning?
Och hur blir tvärvetenskapligheten? Måste konst- och litteraturvetare,
arkeologer och teologer, idéhistoriker, jurister och medicinare i
fortsättningen ringa till Uppsala, när de ska ha hjälp med sina
tolkningsfrågor?
Det finns lagar till skydd för den biologiska mångfalden och för
minoritetsspråk. Det måste skapas något sorts garanti för mångfalden vid
Lunds universitet.
Annars kommer inom kort inte bara de klassiska språken att förtjäna
beteckningen döda.
ANDERS PILTZ
professor i latin, Lunds universitet