Match 1:
Line of Fire - Betyg: 3
E-type & The Poodles
That Is Where I’ll Go - Betyg: 4
Sibel
Nu snackar vi duell med pyro.
E-Type och pudlarna väljer startpistol som sitt vapen och låter det sedan
panga oavbrutet i tre minuter av seriekopplade riff. Sibel kör med helt
annan teknik. Hennes explosiva ballad är mer dröjande, med bomben
tidsinställd kring 2.10. Först då rinner lavan över scenkanten.
Ja, hon kräver mer tid. Ja, inför andra chansen har hon fått den. Låten
vinner på upprepade lyssningar, medan ”Line of Fire” liksom inte blir så
mycket hetare än vi utlovas i introt och inte avslöjar några nya trick när
vi hör låten på nytt.
Ballader av det mindre spektakulära slaget behöver oftast en andra chans för
att komma till sin rätt. Får den väl en sådan kan den komma hur långt som
helst (lex Sonja Aldén). Men lite mer direktkommunikation med tv-soffan hade
förstås inte skadat. Mot Ola får hon svårt att hävda sig.
Match 2:
One Love - Betyg: 3.
Johnson & Häggkvist
I lågornas sken - Betyg: 2
Nordman
Nordman utmanar Androla på tornerspel. Androla säger sig vapenvägra, men går
ändå minst lika våldsamt fram med en av U2:s gamla avlagda vita fredsfanor.
En dold dolk hade inte varit mer effektiv. Kan Andreas och Carola bara jobba
tillsammans, istället för att ta udden av varand-ras insatser, kan vi
förtränga att låten bara är sisådär.
Det medeltida tortyrredskap som Mats Wester kallar nyckelharpa har orsakat
mången schlagerartist smärta och existentiell ångest. Kan detta vara livet
efter schlagern? Är det så där världen där ute ser ut? Nordmans popularitet
tyder på det.
Men det krävs mer för att få omkull Carola, som i denna otippat svåra stund
lär mobilisera sina horder av telefonröstande fans.
Match 3:
Love in Stereo - Betyg: 4
Ola
Smiling in Love - Betyg: 1
Caracola
Denna typ av axelvaddstoppade huliganrefränger som Ola bepansrat sig med
bedömdes under läktarrockens 1980-tal som ett större hot än 500 uppretade
argentinska generaler – åtminstone i smakpoliskretsar.
De är fortfarande lika farliga, särskilt om man som Ola attackerar på två
fronter. John Farnham-brigaden och den tvålfagra Idoldivisionen kämpar sida
vid sida. Giftgaslarm utfärdas.
Vem står pall? Kanske Caracola, tre cheerleaders frigjorda nog att bara heja
på sig själva. Tre avväpnande leenden och besläktade skenmanövrer har fått
sämre fajters än Ola att tappa kontrollen över säckpipan.
Men nej, Ola har större fanbas och bättre låt. Och det friska humöret lär
blåsa omkull även Miss de-Sibel i en eventuell semifinal.
Match 4:
When Your Need Me - Betyg: 2
Thérèse Andersson
Visst finns mirakel - Betyg: 1
Suzzie Tapper
Det finns inte en låt kvar i tävlingen som inte någonstans någon gång av
någon anledning försetts med skrällvarning. Men den här blåbärsmatchen lär
väl ändå kunna avfärdas som en konstpaus? Vem som än vinner bör få stryk av
vem som helst som går vidare från kampen mellan Nordman och Androla.
Ändå saknas inte underhållningsvärde. Thérèse Andersson tar den operativa
ledningen för ett stycke crossover som kunde ha blivit en hit vid Nürnbergs
årliga folklustspel om inte historien ville annorlunda.
Inför denna smaklösa prakt står sig vanlig tapperhet slätt, och biståndet
från Eva Dahlgrens gamla ”Vem tänder stjärnorna” hjälper föga. För vi ska
väl ändå inte vänta oss mirakel?